Rusthållsbon Jöns Pehrsson

1697 - 1757  (60 år)

• Namn	Jöns Pehrsson  [1, 2]
  Titel	Rusthållsbon
  Födelse	1697	Bjära, Vinslöv, Skåne län, Sverige
  Kön	Man
  	27 Apr 1757	Viby nr 6, Viby, Kristianstad, Skåne län,Sverige
  Person-ID	I821	Bjara | Vibygrenen, Bjäragrenen, Ignabergagrenen, Öslövsgrenen, Vannebergagrenen, Vinslövsgrenen
  Senast ändrad	25 Mar 2014

  
  

  Far	Pehr Nilsson,   f. 22 Sep 1667, Bjära, Vinslöv, Skåne län, Sverige d. 16 Maj 1736, Bjära, Vinslöv, Skåne län, Sverige (Ålder 68 år)
  Relation	Natural
  Mor	Anna Pehrsdotter,   f. 1670, Bjära, Vinslöv, Skåne län, Sverige d. 20 Mar 1726, Bjära, Vinslöv, Skåne län, Sverige (Ålder 56 år)
  Relation	Natural
  	1690
  Familjens ID	F311	Familjeöversikt  |

  
  

  Familj	Ingar Pehrsdotter,   f. 1693, Vanneberga nr 11,Vanneberga, Skåne län,Sverige d. 05 Mar 1779, Viby nr 6, Viby, Kristianstad, Skåne län,Sverige (Ålder 86 år)
  	22 Okt 1721	Vinslöv,Skåne län,Sverige
  Barn	1. Rusthållsbo Pehr Jönsson,   f. 11 Mar 1739, Vanneberga nr 11,Vanneberga, Skåne län,Sverige d. 03 Mar 1789, Viby nr 6, Viby, Kristianstad, Skåne län,Sverige (Ålder 49 år)  [Far: Natural]  [Mor: Natural]   2. Anders Jönsson,   f. 1725, Vanneberga 11,Vanneberga,Skåne län,Sverige d. 10 Maj 1780, Rinkaby, Skåne län, Sverige (Ålder 55 år)  [Far: Natural]  [Mor: Natural]   3. Anna Jönsdotter,   f. 1726, Vanneberga nr 11,Vanneberga, Skåne län,Sverige d. 22 Jan 1766 (Ålder 40 år)  [Far: Natural]  [Mor: Natural]   4. Pernilla Jönsdotter,   f. 1743, Viby nr 6, Viby, Kristianstad, Skåne län,Sverige d. 25 Mar 1746, Viby nr 6, Viby, Kristianstad, Skåne län,Sverige (Ålder 3 år)  [Far: Natural]  [Mor: Natural]   5. Hanna Jönsdotter,   f. 1743, Viby nr 6, Viby, Kristianstad, Skåne län,Sverige  [Far: Natural]  [Mor: Natural]   6. Jeppa Jönsson,   f. 02 Apr 1742, Viby nr 6, Viby, Kristianstad, Skåne län,Sverige  [Far: Natural]  [Mor: Natural]   7. Jeppa Jönsson,   f. 27 Jul 1744, Viby, Kristianstad, Skåne län,Sverige d. 11 Okt 1789, Viby, Kristianstad, Skåne län,Sverige (Ålder 45 år)  [Far: Natural]  [Mor: Natural]   8. Hanna Jönsdotter,   f. 04 Jul 1749, Viby nr 6, Viby, Kristianstad, Skåne län,Sverige d. 14 Sep 1814 (Ålder 65 år)  [Far: Natural]  [Mor: Natural]
  Familjens ID	F309	Familjeöversikt  |
  Senast ändrad	25 Mar 2014

  
  

• Noteringar

  Jöns var rusthållare och stamfader till Vibygrenen. På den del av kristianstads slätten, som på ena sidan spolas av det öppna havets bredryggiga dyningar och på den andra kringgärdas av nordöstra Skånes stora sjöar, ligger den lilla byn Viby, vilket namn intill 1778 var gemensamt för såväl socknen som församlingen. Det gamla namnet, Wicbu, byn vid viken, har den fått av sitt läge vid den innersta ändan aven av de vikar i Hammarsjön, som bildas av den utskjutande flacka landtunga, som kallas Håslövsängar. Det är en gammal kulturbygd. Vä på ena sidan av Hammarsjön nämnes som stad i tidig medeltid och under 1100~talet hade ärkebiskopen ett fast slott i Ahus, staden med dominikanerkloster, helgeandshus och hospital, belägen ett 10~tal kilometer söder om Viby. Ett par mil åt andra hållet ligger Gumlösa kyrka, den äldsta daterade tegelbyggnaden i vårt land, invigd år 1191 i närvaro av ärkebiskopen och härföraren Absalon. Sedan Vä bränts av Gustaf II Adolf, grundlades Kristianstad, som alltsedan dess varit centrum i en aristokratisk bygd. Storgodsen ligga lika tätt som i sydskåne och bakom deras namn skymta ofta ett förgånget år- tusende. Det sägenomspunna Trolle-Ljungby reser sina vackert formade gavelrösten mitt på den platta slätten. Ortsbefolkningen berättar gärna legenden om, huru hornet och pipan rövades från trollen och pekar ännu ut ryttarens väg från trollstenen i Magletorp till slottet. Slätten, som till stor del ligger under 20-metersstrecket över havet, är uppbyggd på en i huvudsak golvplan kritkalkstensterräng, å vilken Bal- tiska Issjön avsatt sand- och lerlager. Närmast kusten har sanden herra- väldet och där växer endast dåligt gräs och vindpinad furuskog. Men längre inåt slätten har landskapet helt ändrat karaktär. När man lyssnar till den guldgula sädens rasslande spel i heta sensommardagar eller när man ser självbindare draga över fälten i oregelbundna formeringar, blir våglinjer sammansmälta med den norr ifrån kommande skogsbygden till intrycket av välmåga och fruktbarhet nästan överväldigande. Längre mot öster stå tobaksplantorna i snörräta rader och potatisen växer i större myckenhet än vad som är vanligt. Man får snart förklaringen. Brännerierna ligga tätt och deras fyrkantiga, murade skorstenar. sticka upp litet över- allt mellan de halmtäckta, kringbyggda gårdarnas låga tak. Mitt i denna urgamla kultur- och jordbrukarbygd, där slättens mjuka ett vackert och harmoniskt helt, låg på 1700-taletkronorusthållshemmanet Viby n:r 6 3/8 mantal. Ar 1739 skulle en ny rusthållare taga gården i besittning. Det hade ryktats om, att han skulle vara en dugande man, som visste vad han ville, och av gammal besutten bondesläkt. Hans fader, Pehr Nilsson i Bjära, hade varit rusthållare, hans fem bröder voro alla rusthållare och hans enda syster var gift med en rusthållare. Men inte nog härmed. Den bli- vande medlemmen i Viby byalag skulle vara en skrivkunnig och bildad man. Det var sålunda inte att undra på, att den lilla byns invånare med stora förväntningar sågo fram mot den dag, då de skulle få en så lärd man ibland sig. Så kom den dag i vårmånaden Martius, då Jöns Pehrsson så hette den nye åboen på Viby n:r 6 - tog sin gård i besittning. Han kom inte ensam. Den 22 oktober 1721 hade han och Ingar Pehrsdotter vigts i Vinslövs kyrka av kyrkoherden Ivar Blanxius och därefter flyttat till Vanneberga, där Jöns Pehrsson blev rusthållare. Här föddes de tre äldsta barnen, Anders, Anna och Pehr, som endast var några veckor gam- mal, när familjen kom till Viby. Men döpt var han, ty det hade inte varit rådligt att taga ett odöpt barn den mer än milslånga vägen från Vanneberga till Viby, då alla onda makter kunde fritt husera. Visser- ligen voro alla försiktighetsmått vidtagna. I lille Pehrs linda låg allt, som kunde skydda, både flintskärva, vitlök och krut samt ett blad ur psalm- boken, så inget oknytt borde kunna komma honom för när. Färden gick också väl och inget olyckstillbud yppade sig och familjen kunde börja installera sig på sin nya gård, där den redan första dagen kände på sig, att den skulle komma att trivas. Den var också hemtrevlig, Viby n:r 6, inte minst nu i vårkvällens skymning, när den sista dagern silade in genom stugans små blyinfattade fönsterrutor och när senare talgljusens sken kas- tade sina skuggor på det enrisbeströdda golvet och på den stora klockan, som redan placerats på sin plats på ena sidan om dörren till bakhuset. Det var tid för vårarbetet, som började i slutet av mars och med friska krafter tog Jöns Pehrsson itu med jordbruket. Det gällde ju att hinna plöja tre räta fåror i T or, om grödan skulle bli god. Och sedan måste man få allt i jorden på de rätta av naturen själv bestämda tiderna. Först av allt sattes ärtorna, sedan kom havren och på Bonifaciusdagen den 5 juni kornet. Sedan var det rovornas tur och därefter på Bedadagen bönorna. Allra sist såddes bovetet för enligt en gammal regel skulle jorden då vara så varm, att "den brän- de klövarna på stutarna". Sedan allt var satt och sått, började Jöns Pehrsson fundera på, om han inte skulle börja odla tobak. 1728 hade han jämte de övriga åboarna i byarna på slätten varit inkallad till tinget för att yttra sig om, huruvida "allmogen begynt något för- rätta vid tobaksplanteringen" . Samtliga hade då svarat, att de "ej något tillgjort eller till- göra kunde, derföre att de intet förstånd der- uppå hafva och derföre att de förmena sig ingen tjenlig jordmån dertill ega, hvarpå tobak vexa kan, men att de gerna se, att högl. ridderskapets och adelns herrgårdsinne- hafvare och ståndspersoner ville först begyn- na till deras undervisning, såvida det å orten kan låta sig göra". Men Jöns Pehrsson tog saken i egna händer. På ett jordstycke nära gården satte han tobaksplantor, som växte och trivdes och på hösten kunde han skörda sin första tobak. Sedan dess odlades i alla år tobak på Viby n:r 6. Ar lades till år och familjen blev allt större. Ar 1743 bröt in. Hattar- nas dåligt förberedda revanschkrig mot Ryssland led mot' sitt slut och tronföljdsfrågan i Sverige blev allt mer brännande. Aven i Viby förmärktes några dyningar efter striderna ute i landet, men de glömdes snart för den farsot, som började härja i byn. Ett av de första offren blev Jöns Pehrs- sons och Ingar Pehrsdotters lilla treåriga dotter Pernilla. Den 25 mars bars hon till graven på Viby kyrkogård. Sommaren kom, men sjukdomen härjade allt våldsammare och den 11 september fin go föräldrarna följa sina båda yngsta barn, Hanna och Jeppa, på samma tunga vandring. På hösten försvann farsoten lika plötsligt som den kommit och byn började åter leva sitt vanliga, stilla liv. På kvällarna samlade Jöns Pehrsson de sina omkring sig och till spinnrockarnas surr berättade han, hur hans far en gång sett hjältekonungen, den store Carolus XII, när han år 1700 bodde i handlanden Anton Cortmeijers hus vid V. Storgatan i Kristianstad och hur han själv en gång som femtonårs pojke sett den landsflyktige polske kungen Stanislaus Leczinski och hans drottning Katarina Opolinska och deras lilla vackra flicka, som i tre års tid bott i samma hus. Och så fort- satte han berätta, vad han i sin ungdom hört sin fader förtälja om snapp- hanarnas bedrifter och huru för länge, länge sedan på den tiden, då Viby hörde till Danmark, släktens stamfar, som hette Truls, hade besuttit den gård i Bjära, som farfar hade innehaft och som alltid gått i släkten och nu tillhörde Sven farbroder. Under sådana berättelser gingo de långa höst- och vinterkvällarna fort och snart var det åter vår med alla de sysslor, som därmed följde. På sommaren 1744 kom åter ett piltebarn till världen på Viby n:r 6 och kristnades till samma namn som den avlidne brodern, Jeppa. Aren gingo och Jöns Pehrsson förbättrade allt mer jordbruket. Skör- darna blevo rikare och silverförrådet ökades såsom följd därav år för år. Aldsta dottern Anna hade blivit 22 år och många av byns unga män började hoppas på att få den vackra flickan, som därtill kunde förväntas få en nästan lika vacker hemgift. Men 1748 trolovades Anna med Anders Hansson, åbo på Vanneberga n:r 13, och den 18 januari 1749 stod bröl- lopet i Viby kyrka. På sommaren samma år föddes Jöns Pehrssons och Ingar Pehrs- dotters yngsta barn, dottern Hanna, som fick namn efter sin avlidna syster. Jöns Pehrsson hade nu god hjälp av sin äldste son Anders och lant- bruket förbättrades alltmer. Den 27 september 1752 gifte sig Anders emellertid med änkan Elna Pehrsdotter i Rinkaby och fick med henne skattehemmanet Rinkaby n:r 15 1/3 mantal, där han blev rusthållare. Nu var det Pehrs tur att visa, att han kunde bli fars hjälpreda. Vis- serligen var han inte mer än 13 år, men läsa och skriva kunde han som en hel karl. Det hade fadern lärt honom och nu skulle han lära honom att sköta en gård, så att han en gång skulle kunna vara skickad att övertaga Viby n:r 6, vartill han nu efter Anders' giftermål stod närmast. Läraktig och villig var Pehr och gott handlag hade han med djuren. Jöns Pehrsson började också med lugn tänka på den tid, då han skulle draga sig till- baka på undantag och lämna gården åt sonen. Ibland gingo hans tankar ännu längre. Han drömde lantmannens dröm, att den jord, han brukat och som kostat så mycket arbete och möda, skulle gå från far till son, släktled efter släktled, och liksom faderns gård i Bjära bli en arve- gård för hans efterkommande, som skulle nämna hans namn med samma vördnad som hans fader gjort med bonden Truls. I sådana tankar hände det ibland att han om kvällarna gick runt gården för att se, var han lämpligen skulle bygga undantagsstugan för sig och hustrun, men helt överens med sig själv, var den skulle ligga, kunde han inte bli och så fick saken anstå. Han behövde aldrig bygga. I Aprilis 1757 angreps Jöns Pehrsson aven magåkomma och den 27 i samma månad gick han bort som kyrkoboken säger av "obstruction och svullnad, 61 år". Söndagen där- efter, strax före gudstjänsten, ägde begravningen rum på Viby kyrkogård. Efter mannens död brukade Ingar Pehrsdotter med hjälp av barnen i fyra år gården, varefter sonen Pehr i samband med sitt giftermål över- tog den. Ingar Pehrsdotter bodde dock kvar på gården under hela sin återstående livstid. Hon avled den 5 mars 1779 av "ålder och bräcklighet, 85 år gammal". Viby gamla tider, Sven Olof Månsson (2003) : När man kommer in i Viby från Håslöf ligger gårdarna på höger hand. Först nr 8, Falkagården med två fyrlängade byggnationer och därtill några smärre hus. Sedan ligger nr 7 ungefär vid Forslins och nr 4 i hörnet Almgrens väg -Viby Kyrkväg. Söderut, andra sidan Byholmsvägen (strax förbi Kenneth Paulssons) med utfart mot Viby Kyrkväg ligger så nr 6 och nr 5 (nr 6 lite ner mot "Båghuset“). Viby 3 ligger på sin nuvarande plats, liksom (i stort sett) nr 1 och Viby Gård, som nämnts tidigare. Söder om Liljeqvists tomt har funnits ytterligare en bebyggelse och uppfarten till Vibyholm (nr 3) var ju genom porten i norra längan ut mot Anders Tuas. (Det finns en bräda daterad 1777). Till Viby nr 8 kom i början av 1690-talet en av byns kartlagda anfäder, soldaten Falck. Efter några år i Viby anslöt han sig till Karl XII:s trupper i Polen. Han dog i strid i slaget vid Glissov 1702. En annan anfader kom till nr 6 år 1739, Jöns Pehrsson från Bjära, Vanneberga, Vinslöv. Ett par generationer senare valde alla sönerna att studera i Lund (döttrar hade det inte blivit) och satsa på den begynnande tekniska utvecklingen, varför föräldrarna fick sälja del efter del i Viby nr 6 för att klara finanserna. Det gjorde man ändå inte och tvingades till slut flytta till en av sönerna på ålderns höst.

  
  

• Källor

  [S4] Bjärasläkten 1 / Åke Wiberg 1958. Tab 387 [S4] Bjärasläkten 1 / Åke Wiberg 1958. Tab 377