Anders Nilsson

Anders Bengta Andersdotter 1697. Bengta (dotter till Anders Agarsson) 1680 Vinslöv, Skåne, Sweden; 1740. [Familjeöversikt] []

1. Nils Andersson 1705 Vinslöv, Skåne, Sweden; 1770.
2. Bengt Andersson 1717 Vinslöv nr 3, Vinslöv, Skåne län, Sverige.
3. Jeppa Andersson 1711 Sörby, Kristianstads län, Sverige; 1775.
4. Anders Andersson 1708 Vinslöv, Skåne, Sweden; 1755.

Nils Sissa Tufvesdotter 03 Dec 1671Bjära, Vinslöv, Skåne län, Sverige. Sissa (dotter till Tufve Svensson och Bengta Mogensdotter) 1639; 11 Apr 1675Bjära, Vinslöv, Skåne län, Sverige. [Familjeöversikt] []

Jeppa Bolla. 1613 Sörby, Skåne, Sweden; 1690Sörby, Skåne, Sweden. [Familjeöversikt] []

Noteringar:

Innehavare Bjäragården 1660-1685

Tufve Bengta Mogensdotter. Bengta (dotter till Måns ( Mogens) Benktsson och Bente Troelsdotter) 1621 Vinslöv, Kristianstads län, Sverige; 11 Apr 1697Bjära, Vinslöv, Skåne län, Sverige. [Familjeöversikt] []

Noteringar:

Föddes 1589 i Östergötland men tillhörande Småländskt regemente.

Smålands ryttare deltog under sin existens i flertalet svenska krig. Förutom den långa raden segernamn på regementets fana, deltog man bland annat även i slagen vid Axtorna 1565, Kirkholm 1605, Fehrbellin 1675 och Poltava 1709.
I samband med händelserna som ledde till Gustav II Adolf död i slaget vid Lützen 1632, red Kungen i spetsen för Smålands ryttare.

Efter giftemålet med Bente Troelsdotter blev Måns den första svensken i Bjärasläkten. Åktenskapet med Bente blev lyckligt, och sju barn föddes, fem söner och två döttrar. Alla sönerna deltog i det krig mellan Sverige och Danmark, som började 1644 och slutade 1645 med freden i Brömsebro.

En av sönerna, Bendt, var ledare för de snapphanar som rekryterades från Bjära by och trakterna däromkring. Medlemmar i snapphaneförband behandlades med största grymhet då de tillfångatogs av de svenska trupperna. Bendt klarade sig dock med livet i behåll, men med svåra krigsskador. De andra sönerna klarade sig dock helskinnade genom kriget.

Vid den danske kungen Fredrik III skattskrivning av decimanterna (skattebetalande bönder) år 1651 står Mogenns Benndtzen (hans danska ''födelsenamn'') som ansvarig för en gårdi Bierge (Bjära) på ett danskt mantal. Hans namn skrivs också på senare tid (efter hans död) som Måns Bengtsson. Det var ju hans ursprungliga namn från födelsen.

Måns Bente Troelsdotter 1614Bjära, Skåne län, Danmark. Bente (dotter till Troels Oluffssen) 1588 Bjära, Skåne län, Danmark; 24 Jan 1664Bjära, Vinslöv, Skåne län, Sverige. [Familjeöversikt] []

Noteringar:

Man räknade nu år 1644. Tio år hade förflutit sedan Måns Benktsson
efter svärfadern övertagit gammelgården i Bjära. Det hade varit goda år.
På tegarna hade kornet mognat och rovlanden hade svällt av yppighet,
brännvinspannor och öltunnor hade aldrig stått tomma, silverskedarna på
kistebotten hade ökat i antal och, det bästa av allt, i gammelgården växte
fem söner och två döttrar upp. Den äldsta av döttrarna, Johanna, hade
redan för sex år sedan lämnat hemmet, då hon gift sig med rusthållaren
Klemmed Månsson på Vinslöv n:r 16.

I februari 1644 gick Gustaf Horn med den svenska hären över Rönneå och
stod ganska snart vid Hälsingborg, som var övergivet av både borgare och
soldater. Han fortsatte till Landskrona, som också föll i hans händer, och i
mitten av juni hade han nått ner till Malmö, där han dock stötte på starkt motstånd.

För andra gången i sitt liv fick Bente Troelsdotter uppleva, att budkaveln gick runt,
kallande männen till vapen. Denna gång berörde det henne djupare än
den förra, nu skulle alla fem sönerna ut. För Måns Benktsson kändes det
än tyngre. Hans söner skulle ut i strid mot hans gamla fosterland!

De 31 åren i Bjära hade visserligen gjort, att han räknade sig som skåning
och för övrigt var det inte så stor skillnad, om man bodde några mil norr
eller söder om gränsen, både människor och natur voro lika och något
främlingskap hade han aldrig förnummit i Bjära. Men nu kändes det på,
när sönerna redo iväg för att samlas under den danske befälhavaren i
Skåne, adelsmannen Ebbe Ulfeld på Ovesholm, som uppbådat den skånska
allmogen till hembygdens försvar.

Sedan bönderna samlats, lät han indela
dem i små hopar under befäl av bondehövdingar eller danska officerare.
Bendt Mogenssen fick ledningen av bönderna från Bjära och trakten där.
omkring. Dessa beväpnade bondehopar fick benämningen snapphanar och
strövade omkring och oroade jämt och ständigt de svenska trupperna. Gång
efter annan blev det sammanstötningar, varvid bönderna i regel besegrades
och bestraffades med stor grymhet. Öde bondgårdar vittnade också i långa
tider om krigets härjningar.

Efter ett år stodo svenskarna som segrare i Skåne. Svenskarna hade då
erövrat hela landskapet med undantag för Malmö och Kristianstad, som
motstått alla hans angrepp. Efter det kung Kristian vunnit en stor seger över
den svenska flottan, drog han med sin här till Skåne, där han tvingade
svenskarna att upphäva belägringen av Malmö och drev honom norrut.

Skåne blev också befriat från fienden, men när freden äntligen 1645 slöts
i Brömsebro, var så gott som hela landskapet utplundrat.
Det undgick dock att skiljas från Danmark, som fallet blev med Halland.

Glädje rådde i Bjära by, då de unga männen återvände från kriget.
Gammelgården fick alla sina fem söner tillbaka. De fyra voro oskadda,
under det att Bendt inte var återställd efter de blessyrer, han fått i
drabbningen vid Sösdala.

Gravöl hade fått hållas på gammelgården, Bendt hade aldrig repat sig
efter de skador, han ådragit sig i kriget, och den 26 okto- ber 164:7 gick
han bort.

Sex år senare samlades man på gammelgården åter kring en dödsbädd.
denna gång var det Måns Benktsson, som låg i den stora sängen. Han
hade givit sina instruktioner, huru med gården skulle förfaras efter hans
bortgång - så småningom kunde man inte längre urskilja orden, det blev
bara ett mummel och slutligen tystnade han helt och hållet. Bente Troels-
dotter stod bredvid med knäppta händer. När hon förstod, att allt var
slut, gick hon stilla bort och öppnade dörren för att ej själen skulle bli
hindrad på vägen till de eviga boningarna. Och i Vinslöv präntade
kyrkoherden i dödboken:''1653 den 16 juli dog Mogens Benktzön i Bierge,
var 64 aar gl.''
Bente Troelsdotter överlevde mannen i nära elva år. I kyrkoboken
läses : ''1664 die 24 januari dog Bente Mogensisi i Bierge, var 76 aar''.