Bjärasläkten
Bjärasläktens rötter från år 1509 till dags dato
Förnamn:  Efternamn: 
[Avancerad sökning]  [Efternamn]

Pär Eriksson

Man 1700 - 1758  (58 år)


Personlig information    |    Noteringar    |    Alla

  • Namn Pär Eriksson 
    Födelse 1700 
    Kön Man 
    1758  Junsele, Västernorrlands län, Sverige Hitta alla personer med händelser på denna plats 
    Person-ID I615  Bjara
    Senast ändrad 11 Dec 2012 

    Familj 1 Lisbeta Jonsdotter,   f. 1705   d. 1738, Svanabyn, Västerbottens län, Sverige Hitta alla personer med händelser på denna plats (Ålder 33 år) 
    Barn 
     1. Märet Pärsdotter,   f. 1727   d. 12 Apr 1805, Lavsjö, Västerbottens län, Sverige Hitta alla personer med händelser på denna plats (Ålder 78 år)  [Far: Natural]  [Mor: Natural]
     2. Erich Pärsson,   f. 1722  [Far: Natural]  [Mor: Natural]
     3. Jon Pärsson,   f. 1724  [Far: Natural]  [Mor: Natural]
    Familjens ID F261  Familjeöversikt  |  

    Familj 2 Kiersti Christoffersdotter,   f. 1710   d. 1784 (Ålder 74 år) 
    Barn 
     1. Henrik Persson,   f. 1741  [Far: Natural]  [Mor: Natural]
     2. Anna Persdotter,   f. 1742  [Far: Natural]  [Mor: Natural]
     3. Gertrud Persdotter,   f. 1744  [Far: Natural]  [Mor: Natural]
     4. Christina Persdotter,   f. 1745  [Far: Natural]  [Mor: Natural]
     5. Christina Persdotter,   f. 1747  [Far: Natural]  [Mor: Natural]
     6. Elisabeth Persdotter,   f. 1748  [Far: Natural]  [Mor: Natural]
     7. Ablun Persson,   f. 1751  [Far: Natural]  [Mor: Natural]
     8. Anders Persson,   f. 1755  [Far: Natural]  [Mor: Natural]
    Familjens ID F262  Familjeöversikt  |  

  • Noteringar 
    • Pär Eriksson kom till Svanabyn och friade till Kiervels dotter Lisbeta och kom snart att börja bygga egen gård.
      Efter sin första hustrus död 1738 gifte Pär snart om sig troligen med en flicka från sina hemtrakter Kiersti Christoffersdotter och fick med henne 8 barn varav tre torde ha dött i späd ålder.Kierstis död 1784 framgår av bouppteckningen att arvingarna var 4 döttrar och 1 son.Pär Erikssons sista år kom att bli rätt besvärliga, hanbesvärades av svårmod som ändade i att han på väg mellan Svanabyn och Lafsjön begick självmord. Han klättrade upp på en stor sten, lade en vidja om halsen och hängde sig.
      Sönerna i Lafsjön begravde honom på skogen, troligen på Storholmen i Tjusjön. ''Död mans holme'' som den kallas än idag av de gamla. Efter domstolsutslag fick han begravas vid kyrkan - dock i stillhet - han var ju självspillning. (Dorotea sockens historia)