Bjärasläkten
Bjärasläktens rötter från år 1509 till dags dato
Förnamn:  Efternamn: 
[Avancerad sökning]  [Efternamn]

Rusthållsbon Jöns Pehrsson

Man 1697 - 1757  (60 år)


Personlig information    |    Noteringar    |    Källor    |    Alla

  • Namn Jöns Pehrsson  [1, 2
    Titel Rusthållsbon 
    Födelse 1697  Bjära, Vinslöv, Skåne län, Sverige Hitta alla personer med händelser på denna plats 
    Kön Man 
    27 Apr 1757  Viby nr 6, Viby, Kristianstad, Skåne län,Sverige Hitta alla personer med händelser på denna plats 
    Person-ID I821  Bjara | Vibygrenen, Bjäragrenen, Ignabergagrenen, Öslövsgrenen, Vannebergagrenen, Vinslövsgrenen
    Senast ändrad 25 Mar 2014 

    Far Pehr Nilsson,   f. 22 Sep 1667, Bjära, Vinslöv, Skåne län, Sverige Hitta alla personer med händelser på denna platsd. 16 Maj 1736, Bjära, Vinslöv, Skåne län, Sverige Hitta alla personer med händelser på denna plats (Ålder 68 år) 
    Relation Natural 
    Mor Anna Pehrsdotter,   f. 1670, Bjära, Vinslöv, Skåne län, Sverige Hitta alla personer med händelser på denna platsd. 20 Mar 1726, Bjära, Vinslöv, Skåne län, Sverige Hitta alla personer med händelser på denna plats (Ålder 56 år) 
    Relation Natural 
    1690 
    Familjens ID F311  Familjeöversikt  |  

    Familj Ingar Pehrsdotter,   f. 1693, Vanneberga nr 11,Vanneberga, Skåne län,Sverige Hitta alla personer med händelser på denna platsd. 05 Mar 1779, Viby nr 6, Viby, Kristianstad, Skåne län,Sverige Hitta alla personer med händelser på denna plats (Ålder 86 år) 
    22 Okt 1721  Vinslöv,Skåne län,Sverige Hitta alla personer med händelser på denna plats 
    Barn 
     1. Rusthållsbo Pehr Jönsson,   f. 11 Mar 1739, Vanneberga nr 11,Vanneberga, Skåne län,Sverige Hitta alla personer med händelser på denna platsd. 03 Mar 1789, Viby nr 6, Viby, Kristianstad, Skåne län,Sverige Hitta alla personer med händelser på denna plats (Ålder 49 år)  [Far: Natural]  [Mor: Natural]
     2. Anders Jönsson,   f. 1725, Vanneberga 11,Vanneberga,Skåne län,Sverige Hitta alla personer med händelser på denna platsd. 10 Maj 1780, Rinkaby, Skåne län, Sverige Hitta alla personer med händelser på denna plats (Ålder 55 år)  [Far: Natural]  [Mor: Natural]
     3. Anna Jönsdotter,   f. 1726, Vanneberga nr 11,Vanneberga, Skåne län,Sverige Hitta alla personer med händelser på denna platsd. 22 Jan 1766 (Ålder 40 år)  [Far: Natural]  [Mor: Natural]
     4. Pernilla Jönsdotter,   f. 1743, Viby nr 6, Viby, Kristianstad, Skåne län,Sverige Hitta alla personer med händelser på denna platsd. 25 Mar 1746, Viby nr 6, Viby, Kristianstad, Skåne län,Sverige Hitta alla personer med händelser på denna plats (Ålder 3 år)  [Far: Natural]  [Mor: Natural]
     5. Hanna Jönsdotter,   f. 1743, Viby nr 6, Viby, Kristianstad, Skåne län,Sverige Hitta alla personer med händelser på denna plats  [Far: Natural]  [Mor: Natural]
     6. Jeppa Jönsson,   f. 02 Apr 1742, Viby nr 6, Viby, Kristianstad, Skåne län,Sverige Hitta alla personer med händelser på denna plats  [Far: Natural]  [Mor: Natural]
     7. Jeppa Jönsson,   f. 27 Jul 1744, Viby, Kristianstad, Skåne län,Sverige Hitta alla personer med händelser på denna platsd. 11 Okt 1789, Viby, Kristianstad, Skåne län,Sverige Hitta alla personer med händelser på denna plats (Ålder 45 år)  [Far: Natural]  [Mor: Natural]
     8. Hanna Jönsdotter,   f. 04 Jul 1749, Viby nr 6, Viby, Kristianstad, Skåne län,Sverige Hitta alla personer med händelser på denna platsd. 14 Sep 1814 (Ålder 65 år)  [Far: Natural]  [Mor: Natural]
    Familjens ID F309  Familjeöversikt  |  
    Senast ändrad 25 Mar 2014 

  • Noteringar 
    • Jöns var rusthållare och stamfader till Vibygrenen.

      På den del av kristianstads slätten, som på ena sidan spolas av det öppna
      havets bredryggiga dyningar och på den andra kringgärdas av nordöstra
      Skånes stora sjöar, ligger den lilla byn Viby, vilket namn intill 1778 var
      gemensamt för såväl socknen som församlingen. Det gamla namnet,
      Wicbu, byn vid viken, har den fått av sitt läge vid den innersta ändan
      aven av de vikar i Hammarsjön, som bildas av den utskjutande flacka
      landtunga, som kallas Håslövsängar.
      Det är en gammal kulturbygd. Vä på ena sidan av Hammarsjön nämnes
      som stad i tidig medeltid och under 1100~talet hade ärkebiskopen ett fast
      slott i Ahus, staden med dominikanerkloster, helgeandshus och hospital,
      belägen ett 10~tal kilometer söder om Viby. Ett par mil åt andra hållet
      ligger Gumlösa kyrka, den äldsta daterade tegelbyggnaden i vårt land,
      invigd år 1191 i närvaro av ärkebiskopen och härföraren Absalon.
      Sedan Vä bränts av Gustaf II Adolf, grundlades Kristianstad, som
      alltsedan dess varit centrum i en aristokratisk bygd. Storgodsen ligga lika
      tätt som i sydskåne och bakom deras namn skymta ofta ett förgånget år-
      tusende. Det sägenomspunna Trolle-Ljungby reser sina vackert formade
      gavelrösten mitt på den platta slätten. Ortsbefolkningen berättar gärna
      legenden om, huru hornet och pipan rövades från trollen och pekar ännu
      ut ryttarens väg från trollstenen i Magletorp till slottet.

      Slätten, som till stor del ligger under 20-metersstrecket över havet, är
      uppbyggd på en i huvudsak golvplan kritkalkstensterräng, å vilken Bal-
      tiska Issjön avsatt sand- och lerlager. Närmast kusten har sanden herra-
      väldet och där växer endast dåligt gräs och vindpinad furuskog. Men
      längre inåt slätten har landskapet helt ändrat karaktär. När man lyssnar
      till den guldgula sädens rasslande spel i heta sensommardagar eller när
      man ser självbindare draga över fälten i oregelbundna formeringar, blir
      våglinjer sammansmälta med den norr ifrån kommande skogsbygden till
      intrycket av välmåga och fruktbarhet nästan överväldigande. Längre mot
      öster stå tobaksplantorna i snörräta rader och potatisen växer i större
      myckenhet än vad som är vanligt. Man får snart förklaringen. Brännerierna
      ligga tätt och deras fyrkantiga, murade skorstenar. sticka upp litet över-
      allt mellan de halmtäckta, kringbyggda gårdarnas låga tak.
      Mitt i denna urgamla kultur- och jordbrukarbygd, där slättens mjuka
      ett vackert och harmoniskt helt, låg på 1700-taletkronorusthållshemmanet
      Viby n:r 6 3/8 mantal.
      Ar 1739 skulle en ny rusthållare taga gården i besittning. Det hade
      ryktats om, att han skulle vara en dugande man, som visste vad han ville,
      och av gammal besutten bondesläkt. Hans fader, Pehr Nilsson i Bjära,
      hade varit rusthållare, hans fem bröder voro alla rusthållare och hans
      enda syster var gift med en rusthållare. Men inte nog härmed. Den bli-
      vande medlemmen i Viby byalag skulle vara en skrivkunnig och bildad
      man. Det var sålunda inte att undra på, att den lilla byns invånare med
      stora förväntningar sågo fram mot den dag, då de skulle få en så lärd
      man ibland sig. Så kom den dag i vårmånaden Martius, då Jöns Pehrsson
      så hette den nye åboen på Viby n:r 6 - tog sin gård i besittning. Han
      kom inte ensam. Den 22 oktober 1721 hade han och Ingar Pehrsdotter
      vigts i Vinslövs kyrka av kyrkoherden Ivar Blanxius och därefter flyttat
      till Vanneberga, där Jöns Pehrsson blev rusthållare. Här föddes de tre
      äldsta barnen, Anders, Anna och Pehr, som endast var några veckor gam-
      mal, när familjen kom till Viby. Men döpt var han, ty det hade inte
      varit rådligt att taga ett odöpt barn den mer än milslånga vägen från
      Vanneberga till Viby, då alla onda makter kunde fritt husera. Visser-
      ligen voro alla försiktighetsmått vidtagna. I lille Pehrs linda låg allt, som
      kunde skydda, både flintskärva, vitlök och krut samt ett blad ur psalm-
      boken, så inget oknytt borde kunna komma honom för när. Färden gick
      också väl och inget olyckstillbud yppade sig och familjen kunde börja
      installera sig på sin nya gård, där den redan första dagen kände på sig,
      att den skulle komma att trivas. Den var också hemtrevlig, Viby n:r 6,
      inte minst nu i vårkvällens skymning, när den sista dagern silade in genom
      stugans små blyinfattade fönsterrutor och när senare talgljusens sken kas-
      tade sina skuggor på det enrisbeströdda golvet och på den stora klockan, som redan
      placerats på sin plats på ena sidan om dörren till bakhuset.
      Det var tid för vårarbetet, som började i slutet av mars och med friska krafter tog Jöns
      Pehrsson itu med jordbruket. Det gällde ju att hinna plöja tre räta fåror i T or, om grödan
      skulle bli god. Och sedan måste man få allt i jorden på de rätta av naturen själv bestämda
      tiderna. Först av allt sattes ärtorna, sedan kom havren och på Bonifaciusdagen den 5
      juni kornet. Sedan var det rovornas tur och därefter på Bedadagen bönorna. Allra sist
      såddes bovetet för enligt en gammal regel skulle jorden då vara så varm, att "den brän-
      de klövarna på stutarna". Sedan allt var satt och sått, började Jöns Pehrsson fundera på,
      om han inte skulle börja odla tobak. 1728 hade han jämte de övriga åboarna i byarna
      på slätten varit inkallad till tinget för att yttra sig om, huruvida "allmogen begynt något för-
      rätta vid tobaksplanteringen" . Samtliga hade då svarat, att de "ej något tillgjort eller till-
      göra kunde, derföre att de intet förstånd der- uppå hafva och derföre att de förmena sig
      ingen tjenlig jordmån dertill ega, hvarpå tobak vexa kan, men att de gerna se, att
      högl. ridderskapets och adelns herrgårdsinne- hafvare och ståndspersoner ville först begyn-
      na till deras undervisning, såvida det å orten kan låta sig göra". Men Jöns Pehrsson tog
      saken i egna händer. På ett jordstycke nära gården satte han tobaksplantor, som växte och
      trivdes och på hösten kunde han skörda sin första
      tobak. Sedan dess odlades i alla år tobak på Viby n:r 6.
      Ar lades till år och familjen blev allt större. Ar 1743 bröt in. Hattar-
      nas dåligt förberedda revanschkrig mot Ryssland led mot' sitt slut och
      tronföljdsfrågan i Sverige blev allt mer brännande. Aven i Viby förmärktes
      några dyningar efter striderna ute i landet, men de glömdes snart för den
      farsot, som började härja i byn. Ett av de första offren blev Jöns Pehrs-
      sons och Ingar Pehrsdotters lilla treåriga dotter Pernilla. Den 25 mars
      bars hon till graven på Viby kyrkogård. Sommaren kom, men sjukdomen
      härjade allt våldsammare och den 11 september fin go föräldrarna följa
      sina båda yngsta barn, Hanna och Jeppa, på samma tunga vandring. På
      hösten försvann farsoten lika plötsligt som den kommit och byn började
      åter leva sitt vanliga, stilla liv. På kvällarna samlade Jöns Pehrsson de
      sina omkring sig och till spinnrockarnas surr berättade han, hur hans far
      en gång sett hjältekonungen, den store Carolus XII, när han år 1700 bodde
      i handlanden Anton Cortmeijers hus vid V. Storgatan i Kristianstad och
      hur han själv en gång som femtonårs pojke sett den landsflyktige polske
      kungen Stanislaus Leczinski och hans drottning Katarina Opolinska och
      deras lilla vackra flicka, som i tre års tid bott i samma hus. Och så fort-
      satte han berätta, vad han i sin ungdom hört sin fader förtälja om snapp-
      hanarnas bedrifter och huru för länge, länge sedan på den tiden, då Viby
      hörde till Danmark, släktens stamfar, som hette Truls, hade besuttit den
      gård i Bjära, som farfar hade innehaft och som alltid gått i släkten och nu
      tillhörde Sven farbroder. Under sådana berättelser gingo de långa höst-
      och vinterkvällarna fort och snart var det åter vår med alla de sysslor,
      som därmed följde.
      På sommaren 1744 kom åter ett piltebarn till världen på Viby n:r 6
      och kristnades till samma namn som den avlidne brodern, Jeppa.
      Aren gingo och Jöns Pehrsson förbättrade allt mer jordbruket. Skör-
      darna blevo rikare och silverförrådet ökades såsom följd därav år för år.
      Aldsta dottern Anna hade blivit 22 år och många av byns unga män
      började hoppas på att få den vackra flickan, som därtill kunde förväntas
      få en nästan lika vacker hemgift. Men 1748 trolovades Anna med Anders
      Hansson, åbo på Vanneberga n:r 13, och den 18 januari 1749 stod bröl-
      lopet i Viby kyrka.
      På sommaren samma år föddes Jöns Pehrssons och Ingar Pehrs-
      dotters yngsta barn, dottern Hanna, som fick namn efter sin avlidna syster.
      Jöns Pehrsson hade nu god hjälp av sin äldste son Anders och lant-
      bruket förbättrades alltmer. Den 27 september 1752 gifte sig Anders
      emellertid med änkan Elna Pehrsdotter i Rinkaby och fick med henne
      skattehemmanet Rinkaby n:r 15 1/3 mantal, där han blev rusthållare.
      Nu var det Pehrs tur att visa, att han kunde bli fars hjälpreda. Vis-
      serligen var han inte mer än 13 år, men läsa och skriva kunde han som
      en hel karl. Det hade fadern lärt honom och nu skulle han lära honom att
      sköta en gård, så att han en gång skulle kunna vara skickad att övertaga
      Viby n:r 6, vartill han nu efter Anders' giftermål stod närmast. Läraktig
      och villig var Pehr och gott handlag hade han med djuren. Jöns Pehrsson
      började också med lugn tänka på den tid, då han skulle draga sig till-
      baka på undantag och lämna gården åt sonen. Ibland gingo hans tankar
      ännu längre. Han drömde lantmannens dröm, att den jord, han brukat
      och som kostat så mycket arbete och möda, skulle gå från far till son,
      släktled efter släktled, och liksom faderns gård i Bjära bli en arve-
      gård för hans efterkommande, som skulle nämna hans namn med samma
      vördnad som hans fader gjort med bonden Truls. I sådana tankar
      hände det ibland att han om kvällarna gick runt gården för att se, var
      han lämpligen skulle bygga undantagsstugan för sig och hustrun, men helt
      överens med sig själv, var den skulle ligga, kunde han inte bli och så
      fick saken anstå. Han behövde aldrig bygga. I Aprilis 1757 angreps Jöns
      Pehrsson aven magåkomma och den 27 i samma månad gick han bort som
      kyrkoboken säger av "obstruction och svullnad, 61 år". Söndagen där-
      efter, strax före gudstjänsten, ägde begravningen rum på Viby kyrkogård.
      Efter mannens död brukade Ingar Pehrsdotter med hjälp av barnen
      i fyra år gården, varefter sonen Pehr i samband med sitt giftermål över-
      tog den. Ingar Pehrsdotter bodde dock kvar på gården under hela sin
      återstående livstid. Hon avled den 5 mars 1779 av "ålder och bräcklighet,
      85 år gammal".

      Viby gamla tider, Sven Olof Månsson (2003) :
      När man kommer in i Viby från Håslöf ligger gårdarna på höger hand. Först nr 8, Falkagården med två fyrlängade byggnationer och därtill några smärre hus. Sedan ligger nr 7 ungefär vid Forslins och nr 4 i hörnet Almgrens väg -Viby Kyrkväg. Söderut, andra sidan Byholmsvägen (strax förbi Kenneth Paulssons) med utfart mot Viby Kyrkväg ligger så nr 6 och nr 5 (nr 6 lite ner mot "Båghuset“). Viby 3 ligger på sin nuvarande plats, liksom (i stort sett) nr 1 och Viby Gård, som nämnts tidigare. Söder om Liljeqvists tomt har funnits ytterligare en bebyggelse och uppfarten till Vibyholm (nr 3) var ju genom porten i norra längan ut mot Anders Tuas. (Det finns en bräda daterad 1777).
      Till Viby nr 8 kom i början av 1690-talet en av byns kartlagda anfäder, soldaten Falck. Efter några år i Viby anslöt han sig till Karl XII:s trupper i Polen. Han dog i strid i slaget vid Glissov 1702.

      En annan anfader kom till nr 6 år 1739, Jöns Pehrsson från Bjära, Vanneberga, Vinslöv. Ett par generationer senare valde alla sönerna att studera i Lund (döttrar hade det inte blivit) och satsa på den begynnande tekniska utvecklingen, varför föräldrarna fick sälja del efter del i Viby nr 6 för att klara finanserna. Det gjorde man ändå inte och tvingades till slut flytta till en av sönerna på ålderns höst.

  • Källor 
    1. [S4] Bjärasläkten 1 / Åke Wiberg 1958.
      Tab 387


    2. [S4] Bjärasläkten 1 / Åke Wiberg 1958.
      Tab 377