Anna Pehrsdotter

Anna Pehr Nilsson 1690. Pehr (son till Nils Jeppsson och Birgitte Klemmedtsdotter) 22 Sep 1667 Bjära, Vinslöv, Skåne län, Sverige; 16 Maj 1736Bjära, Vinslöv, Skåne län, Sverige; 16 Maj 1736. [Familjeöversikt] []

Noteringar:

Jöns var rusthållare och stamfader till Vibygrenen.

På den del av kristianstads slätten, som på ena sidan spolas av det öppna
havets bredryggiga dyningar och på den andra kringgärdas av nordöstra
Skånes stora sjöar, ligger den lilla byn Viby, vilket namn intill 1778 var
gemensamt för såväl socknen som församlingen. Det gamla namnet,
Wicbu, byn vid viken, har den fått av sitt läge vid den innersta ändan
aven av de vikar i Hammarsjön, som bildas av den utskjutande flacka
landtunga, som kallas Håslövsängar.
Det är en gammal kulturbygd. Vä på ena sidan av Hammarsjön nämnes
som stad i tidig medeltid och under 1100~talet hade ärkebiskopen ett fast
slott i Ahus, staden med dominikanerkloster, helgeandshus och hospital,
belägen ett 10~tal kilometer söder om Viby. Ett par mil åt andra hållet
ligger Gumlösa kyrka, den äldsta daterade tegelbyggnaden i vårt land,
invigd år 1191 i närvaro av ärkebiskopen och härföraren Absalon.
Sedan Vä bränts av Gustaf II Adolf, grundlades Kristianstad, som
alltsedan dess varit centrum i en aristokratisk bygd. Storgodsen ligga lika
tätt som i sydskåne och bakom deras namn skymta ofta ett förgånget år-
tusende. Det sägenomspunna Trolle-Ljungby reser sina vackert formade
gavelrösten mitt på den platta slätten. Ortsbefolkningen berättar gärna
legenden om, huru hornet och pipan rövades från trollen och pekar ännu
ut ryttarens väg från trollstenen i Magletorp till slottet.

Slätten, som till stor del ligger under 20-metersstrecket över havet, är
uppbyggd på en i huvudsak golvplan kritkalkstensterräng, å vilken Bal-
tiska Issjön avsatt sand- och lerlager. Närmast kusten har sanden herra-
väldet och där växer endast dåligt gräs och vindpinad furuskog. Men
längre inåt slätten har landskapet helt ändrat karaktär. När man lyssnar
till den guldgula sädens rasslande spel i heta sensommardagar eller när
man ser självbindare draga över fälten i oregelbundna formeringar, blir
våglinjer sammansmälta med den norr ifrån kommande skogsbygden till
intrycket av välmåga och fruktbarhet nästan överväldigande. Längre mot
öster stå tobaksplantorna i snörräta rader och potatisen växer i större
myckenhet än vad som är vanligt. Man får snart förklaringen. Brännerierna
ligga tätt och deras fyrkantiga, murade skorstenar. sticka upp litet över-
allt mellan de halmtäckta, kringbyggda gårdarnas låga tak.
Mitt i denna urgamla kultur- och jordbrukarbygd, där slättens mjuka
ett vackert och harmoniskt helt, låg på 1700-taletkronorusthållshemmanet
Viby n:r 6 3/8 mantal.
Ar 1739 skulle en ny rusthållare taga gården i besittning. Det hade
ryktats om, att han skulle vara en dugande man, som visste vad han ville,
och av gammal besutten bondesläkt. Hans fader, Pehr Nilsson i Bjära,
hade varit rusthållare, hans fem bröder voro alla rusthållare och hans
enda syster var gift med en rusthållare. Men inte nog härmed. Den bli-
vande medlemmen i Viby byalag skulle vara en skrivkunnig och bildad
man. Det var sålunda inte att undra på, att den lilla byns invånare med
stora förväntningar sågo fram mot den dag, då de skulle få en så lärd
man ibland sig. Så kom den dag i vårmånaden Martius, då Jöns Pehrsson
så hette den nye åboen på Viby n:r 6 - tog sin gård i besittning. Han
kom inte ensam. Den 22 oktober 1721 hade han och Ingar Pehrsdotter
vigts i Vinslövs kyrka av kyrkoherden Ivar Blanxius och därefter flyttat
till Vanneberga, där Jöns Pehrsson blev rusthållare. Här föddes de tre
äldsta barnen, Anders, Anna och Pehr, som endast var några veckor gam-
mal, när familjen kom till Viby. Men döpt var han, ty det hade inte
varit rådligt att taga ett odöpt barn den mer än milslånga vägen från
Vanneberga till Viby, då alla onda makter kunde fritt husera. Visser-
ligen voro alla försiktighetsmått vidtagna. I lille Pehrs linda låg allt, som
kunde skydda, både flintskärva, vitlök och krut samt ett blad ur psalm-
boken, så inget oknytt borde kunna komma honom för när. Färden gick
också väl och inget olyckstillbud yppade sig och familjen kunde börja
installera sig på sin nya gård, där den redan första dagen kände på sig,
att den skulle komma att trivas. Den var också hemtrevlig, Viby n:r 6,
inte minst nu i vårkvällens skymning, när den sista dagern silade in genom
stugans små blyinfattade fönsterrutor och när senare talgljusens sken kas-
tade sina skuggor på det enrisbeströdda golvet och på den stora klockan, som redan
placerats på sin plats på ena sidan om dörren till bakhuset.
Det var tid för vårarbetet, som började i slutet av mars och med friska krafter tog Jöns
Pehrsson itu med jordbruket. Det gällde ju att hinna plöja tre räta fåror i T or, om grödan
skulle bli god. Och sedan måste man få allt i jorden på de rätta av naturen själv bestämda
tiderna. Först av allt sattes ärtorna, sedan kom havren och på Bonifaciusdagen den 5
juni kornet. Sedan var det rovornas tur och därefter på Bedadagen bönorna. Allra sist
såddes bovetet för enligt en gammal regel skulle jorden då vara så varm, att "den brän-
de klövarna på stutarna". Sedan allt var satt och sått, började Jöns Pehrsson fundera på,
om han inte skulle börja odla tobak. 1728 hade han jämte de övriga åboarna i byarna
på slätten varit inkallad till tinget för att yttra sig om, huruvida "allmogen begynt något för-
rätta vid tobaksplanteringen" . Samtliga hade då svarat, att de "ej något tillgjort eller till-
göra kunde, derföre att de intet förstånd der- uppå hafva och derföre att de förmena sig
ingen tjenlig jordmån dertill ega, hvarpå tobak vexa kan, men att de gerna se, att
högl. ridderskapets och adelns herrgårdsinne- hafvare och ståndspersoner ville först begyn-
na till deras undervisning, såvida det å orten kan låta sig göra". Men Jöns Pehrsson tog
saken i egna händer. På ett jordstycke nära gården satte han tobaksplantor, som växte och
trivdes och på hösten kunde han skörda sin första
tobak. Sedan dess odlades i alla år tobak på Viby n:r 6.
Ar lades till år och familjen blev allt större. Ar 1743 bröt in. Hattar-
nas dåligt förberedda revanschkrig mot Ryssland led mot' sitt slut och
tronföljdsfrågan i Sverige blev allt mer brännande. Aven i Viby förmärktes
några dyningar efter striderna ute i landet, men de glömdes snart för den
farsot, som började härja i byn. Ett av de första offren blev Jöns Pehrs-
sons och Ingar Pehrsdotters lilla treåriga dotter Pernilla. Den 25 mars
bars hon till graven på Viby kyrkogård. Sommaren kom, men sjukdomen
härjade allt våldsammare och den 11 september fin go föräldrarna följa
sina båda yngsta barn, Hanna och Jeppa, på samma tunga vandring. På
hösten försvann farsoten lika plötsligt som den kommit och byn började
åter leva sitt vanliga, stilla liv. På kvällarna samlade Jöns Pehrsson de
sina omkring sig och till spinnrockarnas surr berättade han, hur hans far
en gång sett hjältekonungen, den store Carolus XII, när han år 1700 bodde
i handlanden Anton Cortmeijers hus vid V. Storgatan i Kristianstad och
hur han själv en gång som femtonårs pojke sett den landsflyktige polske
kungen Stanislaus Leczinski och hans drottning Katarina Opolinska och
deras lilla vackra flicka, som i tre års tid bott i samma hus. Och så fort-
satte han berätta, vad han i sin ungdom hört sin fader förtälja om snapp-
hanarnas bedrifter och huru för länge, länge sedan på den tiden, då Viby
hörde till Danmark, släktens stamfar, som hette Truls, hade besuttit den
gård i Bjära, som farfar hade innehaft och som alltid gått i släkten och nu
tillhörde Sven farbroder. Under sådana berättelser gingo de långa höst-
och vinterkvällarna fort och snart var det åter vår med alla de sysslor,
som därmed följde.
På sommaren 1744 kom åter ett piltebarn till världen på Viby n:r 6
och kristnades till samma namn som den avlidne brodern, Jeppa.
Aren gingo och Jöns Pehrsson förbättrade allt mer jordbruket. Skör-
darna blevo rikare och silverförrådet ökades såsom följd därav år för år.
Aldsta dottern Anna hade blivit 22 år och många av byns unga män
började hoppas på att få den vackra flickan, som därtill kunde förväntas
få en nästan lika vacker hemgift. Men 1748 trolovades Anna med Anders
Hansson, åbo på Vanneberga n:r 13, och den 18 januari 1749 stod bröl-
lopet i Viby kyrka.
På sommaren samma år föddes Jöns Pehrssons och Ingar Pehrs-
dotters yngsta barn, dottern Hanna, som fick namn efter sin avlidna syster.
Jöns Pehrsson hade nu god hjälp av sin äldste son Anders och lant-
bruket förbättrades alltmer. Den 27 september 1752 gifte sig Anders
emellertid med änkan Elna Pehrsdotter i Rinkaby och fick med henne
skattehemmanet Rinkaby n:r 15 1/3 mantal, där han blev rusthållare.
Nu var det Pehrs tur att visa, att han kunde bli fars hjälpreda. Vis-
serligen var han inte mer än 13 år, men läsa och skriva kunde han som
en hel karl. Det hade fadern lärt honom och nu skulle han lära honom att
sköta en gård, så att han en gång skulle kunna vara skickad att övertaga
Viby n:r 6, vartill han nu efter Anders' giftermål stod närmast. Läraktig
och villig var Pehr och gott handlag hade han med djuren. Jöns Pehrsson
började också med lugn tänka på den tid, då han skulle draga sig till-
baka på undantag och lämna gården åt sonen. Ibland gingo hans tankar
ännu längre. Han drömde lantmannens dröm, att den jord, han brukat
och som kostat så mycket arbete och möda, skulle gå från far till son,
släktled efter släktled, och liksom faderns gård i Bjära bli en arve-
gård för hans efterkommande, som skulle nämna hans namn med samma
vördnad som hans fader gjort med bonden Truls. I sådana tankar
hände det ibland att han om kvällarna gick runt gården för att se, var
han lämpligen skulle bygga undantagsstugan för sig och hustrun, men helt
överens med sig själv, var den skulle ligga, kunde han inte bli och så
fick saken anstå. Han behövde aldrig bygga. I Aprilis 1757 angreps Jöns
Pehrsson aven magåkomma och den 27 i samma månad gick han bort som
kyrkoboken säger av "obstruction och svullnad, 61 år". Söndagen där-
efter, strax före gudstjänsten, ägde begravningen rum på Viby kyrkogård.
Efter mannens död brukade Ingar Pehrsdotter med hjälp av barnen
i fyra år gården, varefter sonen Pehr i samband med sitt giftermål över-
tog den. Ingar Pehrsdotter bodde dock kvar på gården under hela sin
återstående livstid. Hon avled den 5 mars 1779 av "ålder och bräcklighet,
85 år gammal".

Viby gamla tider, Sven Olof Månsson (2003) :
När man kommer in i Viby från Håslöf ligger gårdarna på höger hand. Först nr 8, Falkagården med två fyrlängade byggnationer och därtill några smärre hus. Sedan ligger nr 7 ungefär vid Forslins och nr 4 i hörnet Almgrens väg -Viby Kyrkväg. Söderut, andra sidan Byholmsvägen (strax förbi Kenneth Paulssons) med utfart mot Viby Kyrkväg ligger så nr 6 och nr 5 (nr 6 lite ner mot "Båghuset“). Viby 3 ligger på sin nuvarande plats, liksom (i stort sett) nr 1 och Viby Gård, som nämnts tidigare. Söder om Liljeqvists tomt har funnits ytterligare en bebyggelse och uppfarten till Vibyholm (nr 3) var ju genom porten i norra längan ut mot Anders Tuas. (Det finns en bräda daterad 1777).
Till Viby nr 8 kom i början av 1690-talet en av byns kartlagda anfäder, soldaten Falck. Efter några år i Viby anslöt han sig till Karl XII:s trupper i Polen. Han dog i strid i slaget vid Glissov 1702.

En annan anfader kom till nr 6 år 1739, Jöns Pehrsson från Bjära, Vanneberga, Vinslöv. Ett par generationer senare valde alla sönerna att studera i Lund (döttrar hade det inte blivit) och satsa på den begynnande tekniska utvecklingen, varför föräldrarna fick sälja del efter del i Viby nr 6 för att klara finanserna. Det gjorde man ändå inte och tvingades till slut flytta till en av sönerna på ålderns höst.

Jöns Ingar Pehrsdotter 22 Okt 1721Vinslöv,Skåne län,Sverige. Ingar (dotter till Rusthållare/Kyrkovärd Pehr Truhlsson och Kjersti Nilsdotter) 1693 Vanneberga nr 11,Vanneberga, Skåne län,Sverige; 05 Mar 1779Viby nr 6, Viby, Kristianstad, Skåne län,Sverige. [Familjeöversikt] []

Noteringar:

Nils var rusthållare och stamfader till Ignabergagrenen den s k Bergasläkten.

Nils Boel Trulsdotter 28 Dec 1716Ignaberga, Skåne län, Sverige. Boel 1685 Ignaberga, Skåne län, Sverige; 17 Apr 1737Ignaberga, Skåne län, Sverige. [Familjeöversikt] []

Nils Elna Olasdotter 17 Nov 1745Ignaberga, Skåne län, Sverige. Elna Okt 1720 Attarp, Ignaberga; 29 Maj 1760Ignaberga, Skåne län, Sverige. [Familjeöversikt] []

Noteringar:

Anders var rusthållare och stamfader till Vannebergagrenen

Familj/Make/Maka: Malen Svensdotter. Malen 24 Nov 1691 Vanneberga,Vinslöv,Skåne län,Sverige; 1726Vanneberga,Vinslöv,Skåne län,Sverige. [Familjeöversikt] []

Familj/Make/Maka: Kierstina Pehrsdotter. Kierstina 14 Feb 1707 Vanneberga,Vinslöv,Skåne län,Sverige; 03 Feb 1786Vanneberga,Vinslöv,Skåne län,Sverige. [Familjeöversikt] []

Noteringar:

Sven var rusthållare och stamfader till Bjäragrenen

Häradsrättsprotokoll nr 80 den 19 oktober 1745:
"S D. Framkommer Swen Pehrsson i Bjära, Uppwisandes ett kiöpebref, som han den i
october 1736 bekommit af sina Bröder Nils Pehrsson i Ignaberga, Anders Pehrsson i
Wanneberga, Jöns och Nils Pehrsöner derstädes, Ola Pehrsson i Öslöf och Troed Pehrsson i
Winslof på dess andelar uti Skatte rusthållshemmanet Nr 1 i Öslöf och Troed Pehrsson i
Winslöf på deras andelar uti Skatte rusthållshemmanet Nr 1 Ett halft Biära, emot en derföre
betingad Kiöpeskilling af Etthundra Tiugo Dr S:mt, med begiäran, att nu mera efter laga bud
och stånf, therå undfå och Tingskiötning: hwilket Häradsrätten till ofwerwägande upptog,
och aldenstund wid efterseende uti Upbuds Protokollet befinnes att detta Kiöp är inom Tinge
3:ne gånger lag!. upbudit, nämb!. den 25 juni 1740, den 6 october samma år och den 16
october 1744 och det sedermera natt och år stådt klanderlöst; fördenskull "tillägnades honom
Kiöparen, Swen Pehrsson med des hustru, Barn och sanna arfwingar, att medberörde och uti
Börden inlösta Skattehemman n:r 1 YJ Biära, såsom en wålfången fast ägendom, under
Skattemannarätt och Börd, nyttja bruka och behålla","

Sven Kerstina Klemmetsdotter 11 Okt 1730Vinslöv,Skåne län,Sverige. Kerstina (dotter till Clemmed Olsson och Anna Andersdotter) 01 Nov 1708 Vinslöv nr 17, Skåne län,Sverige; 01 Nov 1781Bjära, Vinslöv, Skåne län, Sverige. [Familjeöversikt] []

Noteringar:

Ola var rusthållare och stamfader till Öslövsgrenen

Ola Pehrsson var rusthållare å Öslöv nr. 7 2/3 mtl., som han köpt å auktion. Traditionen förtäljer, att
Ola Pehrsson kommit till Öslöv för att sälja stegar samma dag som Öslöv nr. 7 såldes. Ola Pehrsson bjöd
på gården och lämnade högsta budet. Då tvivel uttrycktes angående hans betalningsförmåga, tog han
omedelbart fram pengar ur stövelskaftet och betalade gården, som han brukade till sin död. Enligt
Bosarps dödsbok blev Ola Pehrsson ihälslagen och dödad av drängen Jöns Herlöfsson. Mördaren blev
snart gripen och i början av januari 1755 av Onsjö härad urtima ting dömd till livstids fängelse.
Tingsprottokollet finns emmellertid inte bevarat. Livstidsfången lyckades natten mellan den 14 och 15
januari undkomma sina väktare och det är ovisst, huruvida han blev gripen. Efter rymmningen följde nytt
ting, då häradsprofossen och ett par bönder ställdes till svar för att de låtit fången undkomma.

Han gick allmänt under namnet "Göingen". Han var sk ''stiagöing'', dvs en bonde från den skogrika
Göingebygden som tillverkade stegar (stiar) och pumpar under vinterhalvåret och på våren körde
dessa produkter till den skogfattiga slättbygden och sålde dem.

På Bosarps gamla kyrkogård fanns en gravvård över Ola
Pehrsson med följande inskription.

(stenen står numera inne i Bosarps kyrka)

Här under hvilar then i lifstiden välaktade och
beskedelie rusthållaren Ola Pehrsson i Öslöf som den 17
dec. 1754 om aftonen klokan 5 blef utanför sin gårds-
port af dränge Jöns Herlöfsson öfverfallen och dräpen
På sitt 51 ålders år.

Runt kanten på stenen står skrivet:

Jag är fallan såsom then thär faller för arga skalkar,
men then stund skall komma på hvilken alla de som i
grifterna äro skola uppst

Ola Anna Tufvesdotter 16 Feb 1729Vinslöv,Skåne län,Sverige. Anna 1702 Bjära, Vinslöv, Skåne län, Sverige; 1768Öslöv, Bosarp, Malmöhus län, Sverige. [Familjeöversikt] []

Noteringar:

Troed var rusthållare och stamfader till Vinslövsgrenen

Troed Sissa Nilsdotter 28 Dec 1736Vinslöv,Skåne län,Sverige. Sissa 14 Jan 1720 Vinslöv,Skåne län,Sverige; 10 Apr 1794Vinslöv,Skåne län,Sverige. [Familjeöversikt] []

Noteringar:

Det var på eftermiddagen Sancta Catharina dag den 25 november anno
1761. Utearbetet för dagen var slut och skymningen började falla. På by-
gatan utanför kronorusthållshemmanet n:r 6 i Viby stod den unge ägaren
och betraktade sin gård. Så hade han stått många gånger sedan faderns
bortgång och funderat över, huru han bäst skulle kunna förvalta arvet
och fullfölja faderns arbete på gårdens förbättring. Ett av de svåraste hind-
ren för jordbrukets utveckling hade ju nu blivit undanröjt, sedan på
Jacob Faggots initiativ förordningen av 1757 om hemmansägors läggande
i storskift blivit genomförd, och Pehr Jönsson hyste stora planer. Det hade
talats om, att man skulle kunna odla en ny sorts rotfrukt, som skulle heta
potatis och som skulle kunna ersätta rovorna. Sedan man bara vant sig
vid den, skulle den smaka riktigt gott och ränta bra skulle den också.
Nu gällde det bara att komma över litet utsäde, men om man körde in
till Kristianstad, skulle väl den saken kunna ordnas. Och tankarna gin go
vidare. Tobak skulle han odla mer än förr, ty det lönade sig, och när
det nu kom en ungmor i huset, som kunde ta hand om linskörden, nog
skulle han så lin, så hon fick så mycket hon ville. Men vid tanken på
den blivande ungmoran fick Pehr Jönsson brått in för att se, huru långt
mor, syster Hanna och pigorna hunnit med förberedelserna till bröllopet,
som skulle stånda om fyra dagar. Det skulle visserligen hållas i brudens
hem i Håslöv, några kilometer från Viby, men icke förty skulle brudgum-
mens hem visa vad det förmådde, när de nygifta kommo hem från bröllops-
gården. Allt silver, koppar och tenn var nypolerat. Kistehusets skatter
voro framtagna och mor höll nu som bäst på att pryda stugan med
bankalangder och täcken, drättar och jynnen. Den stora himlingasängen
hade fått nya förlåtar och täcken och allt började se färdigt ut.

När den 29 november randades, då var också hela rusthållaregården
smyckad till fest och redo att taga emot de nygifta, när de efter festlig-
heternas slut skulle komma till Viby. I sitt hem i Håslöv kläddes Agda
Olausdotter till brud under iakttagande av alla de försiktighetsmått, som
måste till för att lyckan skulle bli bestående i äktenskapet. Så satte sig
bröllopståget i rörelse mot Viby kyrka. Bröllopsvagnarna voro vackert
utsmyckade, i vagnarna lyste täcken och i de målade sätena agedynor,
allt hemgjort. Främst redo spelmännen och därefter kom brudparet, var-
efter alla gästerna följde par om par. I samma ordning tågade man in i
kyrkan, där brudparet satte sig i brudstolen framme i koret. Efter vigsel-
akten, varunder brudparet knäböjde på en pall, hölls predikan i vanlig
ordning. Sedan den var slut och prästen gått för altaret, sjöngs brud-
mässan över brudparet, som nu åter rest sig och gått fram till vigselpallen.
Efter det gudstjänsten på sedvanligt sätt avslutats, vidtog festen i
brudens hem, vilken avslutades med den s. k. sängledningen, som började
med psalmsång och sedan bestod i ett tal av prästen, varefter han och
sedan. alla gästerna önskade brudparet lycka. Men dessförinnan satt man
till bords vid en festmåltid, som varade i flera timmar och därefter dan-
sade man till dess kronan dansats av bruden. I ännu två dagar fortsattes
festandet och först på fjärde dagen forslades brudens hemgift på vagnar
ooo
till hennes nya hem och ungfar och ungmor följde själva med för att
se till att allt ställdes i ordning för de väntade gästerna.

Så småningom började vardagens sysslor och Agda Olausdotter fick
genast mycket att stå i. Förberedelserna till julen måste påbörjas. Det
tog tid att mala, sikta, mälta och brygga. Julölet skulle vara färdigt till
den 9 december, för det hette ju "Anna med kanna". Dessutom skulle
det bykas, det var lyckligtvis inte så mycket i år, då det varit storbyk
innan bröllopet, men nog räckte göromålen till, då man måste slakta, baka
och stöpa ljus, först och främst det stora tre eller femarmade julljuset,
som skulle stå på bordet julafton och sedan kyrkljuset, som man skulle
taga med sig till julottan, och sedan alla de vanliga ljusen. Pehr Jönsson
hade ord om sig att alltid vara framme med sina sysslor och långt innan
Lucia hade han också säden tröskad. De finaste kärvarna hade han själv,
innan tröskningen började, tagit undan till julölet och julbrödet och det var med en stolthet, som var svår att dölja, som han nu visade dem för
sin hustru.
När julaftonen kom, var allt färdigt, det återstod bara att breda ut
julhalmen på golven och sätta upp de sista vävnaderna på väggarna. Också
i stallet var det julfint. Pehr Jönsson gick själv omkring och gav djuren
deras extra julportion och hans unga hustru kom med grötfatet till tom.
ten. Så var det tid att duka julbordet inne i stugan och de "tolv dagarna",
den heligaste tiden på hela året hade börjat.
Juldagens morgon voro alla tidigt uppe för att komma i tid till jul.
ottan. När den var slut, gällde det att fortast möjligt komma hem, ty
den som kom först till sin gård, fick först sin gröda inkörd. Juldagen
måste man sedan hålla sig i stillhet. Inget arbete fick uträttas och inga
besök hos grannarna fin go göras. Ett gammalt talesätt sade också, att
"folk, som ej ha så mycket skick att de hålla sig hemma juldagen, har
man rättighet kasta köttspadet efter, när de gå sin väg".
På annandagen började "julstugorna", då man varje kväll dansade i
olika gårdar ända till nyårsdagen, som var en märkesdag så till vida som
att fortsättningen av året skulle bli början lik. Och det blev ett gott
år för det unga husbondefolket på Viby n:r 6. Allt gick dem väl i händer.
Allt kom i jorden på rätt tid. Höskörden var avslutad innan Olofsdagen
och väl var det, ty se'n "brynte Ola lien" och det gick inte att hösta
mer. I början av augusti fick Pehr Jönsson tre korn i mössan, när han
slog mösskanten mot sädesaxen, och då var säden mogen, alldeles som
den borde vara. Och den 9 september 1762 föddes en gosse på rusthål-
laregården och lyckan tycktes de' unga föräldrarna fullständig. Efter far.
fadern fick den nyfödde namnet Jöns och när Pehr Jönsson stod vid den
gamla vaggan, som han själv en gång legat i, och såg på den lille, då
drömde han vidare på sin faders dröm om gården, som skulle gå från
far till son, släktled efter släktled. Med ännu större iver än förr arbetade
han på att göra gården till den förnämsta i byn och den odlingsbara mar.
ken tycktes honom alltid för liten. Den ville inte räcka till för allt, vad
han tänkte så och sätta, men nu. till våren skulle han försöka odla
mer mark.
Och våren kom, men med den kom kopporna till byn. Jöns sjuknade
och den 31 mars 1763 var hans korta liv lyktat. Det var ett fasansfullt
slag för föräldrarna och kanske mest för Pehr Jönsson, som med en gång
såg sin stolta lyckodröm slagen i spillror. Det var inte lätt att med samma
lust gripa sig an med arbetet, men gården, den fanns ju och den fick inte
försummas. Och månad efter månad gick, glädjelös och tung, tills den
19 augusti 1764 en ny liten "Jöns såg dagens ljus på Viby n:r 6. Lyckan
började åter lysa. Det kom ny kraft i Pehr Jönssons arbete och inne
i stugan dunkade åter vävstolen i sin gamla takt. Lille Jöns jollrade, skrat-
tade och växte och den dag, då han med ett stadigt tag om fars pek

finger tog sina första stapplande steg, då var Pehr Jönsson mäkta stolt.
Vid jultiden 1765 började det viskas om att kopporna på nytt kommit
till Sverige. Strax efter nyår hade den fruktade sjukdomen nått Viby och
den 26 februari 1766 föll Jöns offer för den. Sorgen lamslog hela gården.
För andra gången hade arvtagaren ryckts bort och livet tycktes föräldrarna
grymt och meningslöst. Tyst och håglös satt Pehr Jönsson på kakelugns-
bänken och stilla och förgråten skötte Agda Olausdotter sina sysslor. Men
när de andra åboarna började våra, då vaknade åter tanken på gården, som
inte fick misskötas, till liv hos Pehr Jönsson. Det var känslan för fäderne-
gården, som hjälpte honom över sorgen och som förmådde honom att
fortsätta arbetet. Nog hände det mer än en framför årdret och tänkte på den lille parvel, som nu skulle ha följt
honom i fåran och som en gång skulle tagit tömmarna efter honom. Men
så satte han med ett beslutsamt ryck hästarna åter i gång: han fick inte
ge upp, gården skulle skötas så, att han en gång på domens dag kunde
stå till svars för, huru han förvaltat det pund, som blivit honom givet.

Våren hade gått och åter var det sommar. Att midsommarhelgen var
i antågande märktes litet varstans. Rusthållaregården lyste vit och nyput-
sad. Innan midsommar skulle ju de nedregnade och spruckna lerslagna
väggarna vara "omklinta" och nykalkade. På varje port och uthus dörr
sågs ett vitt kors, man måste i tid säkra sig för de onda andernakter,
som voro i rörelse i midsommarnatten. Kållandet var nykupat, sängarna
i haven fria från ogräs och gångarna krattade. I stugan sken midsommar-
solen in genom de små grönskiftande fönsterrutorna och lyste på lavendeln,
liljorna och de halvutslagna pionarosorna, som plockats in i fönsterkar-
marna. På den stora spisen och på ståklockan hade majats med löv och
blomster. Och i den stora himlingasängen låg Agda Olausdotter med den
nyfödde sonen och tog emot besök av alla byns kvinnor, som kommit med
barnsängsgröten. Det var korngryns- eller bovetegröt med en stor smörhåla
i mitten av faten. Av allt måste den nyblivna modern smaka och därtill
äta en stor runtenomsmad och dricka ett rejält glas brännvin. Så var
bruket och det kunde man inte komma ifrån. Det var en lycklig fader,
tacksägelse till "Gud den allra Högste, som genom en lycklig barnsbörd
nådeligen förlossat Pehr Jönssons hustru på n:r 6 med en välskapad son".
Den nyfödde erhöll i dopet namnet Jeppa efter Pehr Jönssons yngste
broder, som nu var åbo på Viby n:r 4. I föräldrarnas sinnen bodde en
hemlig skräck, måtte nu inte något hända den lille. Men allt tycktes gå
väl. När J eppa var tre år, fick han en syster, Anna. Pehr Jönsson arbetade
från morgon till kväll, nu hade han ju två barn och inget arbete tycktes
för tungt. Missväxtåren vid början av Gustaf III:s regering satte inte så
stora spår efter sig i Viby, i all synnerhet som efter dem följde en tid med
lugna förhållanden inom lantbruket. Ar 1775 utfärdades ju visserligen en
förordning, som förbjöd husbehovsbränningen och införde kronans bränn-
vinsmonopol, och som skapade missnöje och förbittring bland allmogen.
Men just vid denna tid hade Pehr Jönsson och Agda Olausdotter annat
att tänka på. Då föddes nämligen åter en son på Viby n:r 6, som fick
sina avlidna bröders namn Jöns. Jeppa hade nu vuxit upp till en stark
och vetgirig åttaåring, som dagen i ända följde far och som på kvällarna
stod vid hans knä och ur psalmboken lärde sig stava och lägga samman.
Aren gingo, barnen växte, den ena goda skörden efter den andra kör-
des in och livet tycktes Pehr Jönsson och Agda Olausdotter så rikt som
aldrig tillförne.
Våren 1782 nalkades. Den blev våt och kall och det dröjde länge om
innan utsädet kom i jorden. Det året blev det ingen sommar. Himlen stod
blekblå och klar i försommarens ljus och kylan steg ur markerna och säden
växte dåligt. Augusti kom med ständigt regn och lyste solen någon gång,
så var det över sanka fält, där några försenade stackar svartnade. Det året
blev det missväxt och som följd därav hungersnöd. Aren därpå hemsökte
den ena missväxten efter den andra landet och hungersnöden blev så stor,
att dessa år räknas till de svåraste i svenska folkets historia. Det sista nöd-
året 1784 följ des även aven ovanligt sträng vinter, så att snön ända fram i
april månad låg kvar i stora drivor och kölden var så stark, att man i
maj kunde köra över isen till Aland. I Viby som annorstädes bars nöd-
årens tunga med tålighet. Man bakade av blandade växtämnen ett nöd-
bröd, som enligt prästerskapets rapport mest liknade torr gödsel. Gott
var det inte, men man slapp att svälta ihjäl, och någon gång måste det
väl dock åter bli bättre tider.
Och de goda tiderna kommo. Åter gulnade fälten till goda skördar
och välståndet växte på nytt i rusthållaregården, där Jeppa nu var fars
högra hand. Tillsammans rådslogo de om gårdens skötsel, om den och
den vången, som nog med tiden skulle kunna bära säd och Pehr Jönsson
gladdes över det förstånd och den kunnighet, som tjugoåringen visade.
Han behövde inte mer oroa sig för gården, i J eppas händer skulle den
inte förfaras. Han hade den rätta kärleken till den gård och jord, som
han som den tredje i släkten en gång i tiden skulle övertaga.
Och den tiden som söndagen därpå i kyrkan hörde prästen från predikstolen frambära
kom förr än någon anat. I februari 1789 kände Pehr Jönsson sig icke
riktigt kry. Han fick frosskakningar och feber och den 3 mars gick han
bort, av "hetsig feber". Han behövde i livet aldrig lämna den gård, _
även om det endast gällde att flytta på undantag - som han ägnat ett
helt livs hängivna kärlek och outtröttliga arbete.

Pehr 29 Nov 1761. [Familjeöversikt] []

Anders 1752Rinkaby, Skåne län, Sverige. [Familjeöversikt] []

Anna Anders Hansson 1749. Anders 1706 Vanneberga 7, Vanneberga, Skåne län, Sverige; 16 Jun 1771Vanneberga 13, Vanneberga,Skåne län,Sverige. [Familjeöversikt] []

Familj/Make/Maka: Maria Eriksdotter. Maria 1747; 22 Sep 1776Viby, Kristianstad, Skåne län,Sverige. [Familjeöversikt] []

Familj/Make/Maka: Ingar Nilsdotter. Ingar 29 Nov 1739 Rinkaby nr 11, Rinkaby, Skåne län, Sverige; 27 Feb 1817Fjälkestad, Skåne län, Sverige. [Familjeöversikt] []

Noteringar:

Hans var född på gården och gifte sig med Hanna Jönsdotter från Viby Nr.6. Hannas föräldrar var Jöns Persson och Ingar Perhsdotter, som 1739 flyttat till från Bjära i Vinslöv. Vid sin fars död 1757 var Hanna endast 8 år och yngst av sina syskon. Hon växte upp hos sin bror Pehr som övertagit Viby Nr.6.
Hans och Hanna fick tre flickor, men inga pojkar. Yngsta dottern Ingar dog och hemmanet klövs i två delar vid det kommande arvsskiftet.

Hanna Rusthållsåbon Hans Olsson 29 Nov 1767. Hans (son till Olaus Månsson och Karin Jeppasdotter) 1740 Håslöv nr 16, Viby,Kristianstad,Skåne län,Sverige; 09 Mar 1793Håslöv, Skåne län, Sverige. [Familjeöversikt] []

Familj/Make/Maka: Okänd. [Familjeöversikt] []

Pehr Bolla Jönsdotter 10 Maj 1767Ignaberga, Skåne län, Sverige. Bolla 03 Jan 1747 Brödåkra, Ignaberga; 24 Okt 1813Ignaberga, Skåne län, Sverige. [Familjeöversikt] []

Nils 31 Mar 1787Ignaberga, Skåne län, Sverige. [Familjeöversikt] []

Anna Abraham Nilsson 28 Apr 1751Vinslöv,Skåne län,Sverige. Abraham 06 Jun 1723 Vanneberga,Vinslöv,Skåne län,Sverige. [Familjeöversikt] []

Sven Bolla Nilsdotter 13 Nov 1773Vinslöv,Skåne län,Sverige. Bolla Sep 1735 Vanneberga,Vinslöv,Skåne län,Sverige; 12 Feb 1789Vanneberga,Vinslöv,Skåne län,Sverige. [Familjeöversikt] []

Familj/Make/Maka: Svenborg Jönsdotter. Svenborg 27 Nov 1759 Hjärseke; 08 Okt 1842Vanneberga,Vinslöv,Skåne län,Sverige. [Familjeöversikt] []

Jeppa Sissa Pehrsdotter 31 Dec 1762Bjära, Vinslöv, Skåne län, Sverige. Sissa 1732 Vinslöv nr 14,Skåne län,Sverige; 20 Okt 1770Bjära, Vinslöv, Skåne län, Sverige. [Familjeöversikt] []

Anna Jöns Pehrsson 07 Jul 1758Vinslöv,Skåne län,Sverige. Jöns 28 Feb 1714 Lommarp; 14 Aug 1780Lommarp. [Familjeöversikt] []

Sissa Sven Mickelsson 26 Maj 1760Bjära, Vinslöv, Skåne län, Sverige. Sven 1729 Sandby; 26 Mar 1789Bjära, Vinslöv, Skåne län, Sverige. [Familjeöversikt] []

Pehr Sissa Påhlsdotter 1771. Sissa 23 Feb 1748 Sjunkaröd, Sörby socken; 27 Nov 1788Bjära, Vinslöv, Skåne län, Sverige. [Familjeöversikt] []

Noteringar:

Rusthållare

Pehr Elna Pehrsdotter 1759Östra Ljungby, Krstianstads län. Elna 1739 Östra Ljungby, Krstianstads län; 18 Mar 1822Öslöv, Bosarp, Malmöhus län, Sverige. [Familjeöversikt] []

Familj/Make/Maka: Ingar Englesdotter. Ingar 1741 Bosarp, Malmöhus län, Sverige; 1763Bosarp, Malmöhus län, Sverige. [Familjeöversikt] []

Nils Gunnel Påhlsdotter 1763Bosarp, Malmöhus län, Sverige. Gunnel 1744 Hallaröd, Malmöhus län, Sverige; 1820Bosarp, Malmöhus län, Sverige. [Familjeöversikt] []

Anna Anders Jonsson 31 Dec 1758Vinslöv,Skåne län,Sverige. Anders 1731 Vinslöv,Skåne län,Sverige; 08 Jul 1794Vinslöv,Skåne län,Sverige. [Familjeöversikt] []

Bengta Bonnie Nilsson 29 Maj 1765. Bonnie 1735; 1785Röinge, Stoby, Kristianstads län, Sverige. [Familjeöversikt] []

Familj/Make/Maka: Ola Persson. Ola 06 Nov 1752 Vinslöv,Skåne län,Sverige; 05 Aug 1824Vinslöv,Skåne län,Sverige. [Familjeöversikt] []

Nils Beretha Pehrsdotter 1776Vinslöv,Skåne län,Sverige. Beretha 23 Nov 1750 Vinslöv,Skåne län,Sverige; 09 Mar 1821Vinslöv,Skåne län,Sverige. [Familjeöversikt] []

Pehr Sissa Andersdotter 1776Vinslöv,Skåne län,Sverige. Sissa 12 Aug 1754 Vinslöv,Skåne län,Sverige; 22 Apr 1830Vinslöv,Skåne län,Sverige. [Familjeöversikt] []

Bereta Pehr Hansson 05 Dec 1779. Pehr 03 Apr 1781Vinslöv,Skåne län,Sverige. [Familjeöversikt] []

Familj/Make/Maka: Sven Larsson. Sven 08 Maj 1756 Sörby,Skåne län, Sverige; 31 Jul 1810Vinslöv,Skåne län,Sverige. [Familjeöversikt] []

Noteringar:

Det var ett vackert arv, Jeppa Pehrsson satts att vårda. Gården var
bland bygdens åboar ansedd som en av de allra förnämligaste; vad som
gjordes på Viby nr 6 visste man väl löna sig att försöka själv. Det hade
därför under Jeppas fars tid blivit så, att det där på gården ofta gavs
tecknet, när arbetena på jorden skulle sättas igång inom byalaget. Jeppa
mindes väl, huru hans far blivit åtspord, om han inte ansåge, att tiden nu
var inne att hugga rågen, om man inte borde skörda potatisen och mycket
annat, om vilket man velat taga råd av Pehr Jönsson, vars erfarenhet och
goda omdöme man satte sin lit till. Nog tyckte Jeppa Pehrsson ibland,
att detta förde större ansvar med sig än vad han mäktade bära, när han
nu själv skulle träffa avgörandena angående jordens skötsel och det var
till honom, man satte sin tillit i osäkra fall. Men J eppa Pehrsson visste
också, att om han bara toge till vara de kunskaper, som hans fader
bibringat honom; skulle allt gå till det bästa. Redan som liten parvel hade
han följt sin fader i arbetet på tegarna och utägorna, gått med honom till
allmänningen och varit honom behjälplig i stall och lador. Det hade där-
vid hos honom växt fram en kärlek till fädernegården, som han skulle
komma att bevara och befästa till sin sista stund.
Med frejdigt mod grep sig Jeppa Pehrsson an med arbetet på sin gård.
Skördarna slogo väl ut och priserna på både potatis och tobak voro goda.
Allt gick honom väl i händer. Skatten av silverföremål växte sig allt större
och större. När två år gått efter faderns bortgång, förde Jeppa sin brud
till gården. Det var den vackra Marna Nilsdotter, som blev husmor på
Vi by n:r 6. Nu kom vävstolen i flitigt bruk. Den ena vävräckan efter den
andra lades ut till blekning om våren och Marnas linneförråd var hennes
stolthet, förfärdigat som det var med hennes egna händer och av det
lin, som växt på gården. När på sommaren linet blommade, lyste fältet blått
som den blåaste vårhimmel. När sädesskörden var bärgad, satte man igång
med linberedningen. Linet rycktes upp med roten och bands samman i
små kärvar, som travades. Efter ungefär åtta dagar breddes dessa ut på
marken för att taga röta, så att stjälkarna lättare skulle kunna skiljas från
tågorna. I början av oktober fördes det till brytstugan, där det bröts och
torkades, och därefter till logen, där det bearbetades med skäkteträna för
att avlägsna de stjälkar, som ännu kunde finnas kvar. Efter häcklingen
och spånaden kom det slutligen till Marnas vävstol, där skytteln, förd
av hennes flinka händer, löpte fram och tillbaka mellan varptrådarna.
Den 23 mars 1793 kom Marna Nilsdotters och Jeppa Pehrssons först-
födde till världen. Det var en son, som efter farfadern kristnades till Pehr.
Åren voro fortfarande goda och välståndet i gården ökades. J eppa .
Pehrssons förmögenhet och anseende växte. Trots sin ungdom blev han
på kyrkostämman vald till kyrkovärd för Gustav Adolfs församling, det
namn som Viby år 1778 omändrats till. Namnbytet hade skett på föranle-
dande av riksdagsmannen Nils Svensson från Viby, som Var fadder vid
kronprins Gustav Adolfs dop, varefter han i .sin hemförsamling förmådde
socknemännen att anhålla, att till ära för kronprinsen få kalla sin kyrka för
Gustav Adolf. Att bliva kyrkovard var redan i och för sig ett förtroende-
uppdrag och att J eppa Pehrsson hedrades med det i unga år, var ett
ytterligare bevis på den uppskattning, han vunnit inom byalaget.
På högstsalig konung Gustaf Adolfs dag den 6 november 1794: föddes
åter en son i den gamla rusthållaregården. Han döptes efter sin morfader
till Nils och hans syster, som kom till världen den 29 oktober 1796, fick
namnet Anna efter mormodern.
Framsynt som han var, tänkte J eppa Pehrsson redan på den tid, då
gården skulle gå vidare till.hans äldste son. Han ville lämna den till honom
i om möjligt ännu bättre skick, än vad han själv mottagit den, och så
beslöt han att bygga till boningshuset. Ar 1797 stod det färdigt med
initialer och årtal inhugget i bjälken ovanför ingången till stugan. *)
Vid ett stads besök hade Jeppa Pehrsson sett ett musikinstrument, som
man kallade för taffel. När man spelade på det, lät det så grant, att man
kunde tro sig vara i himlen. Det skulle vara något att ha hemma i Viby l
Jeppa Pehrsson kunde. inte motstå. Och nu stod taffeln där i det nya
rummet och den ene efter den andre av byns invånare gjorde sig ärende
till Jeppa Pehrs för att se och höra underverket.
Förutom till kyrkovärd blev Jeppa Pehrsson vald till flera andra för-
troendeposter. Så blev han föreståndare för den frivilliga vaccinationen,
när denna 1801 infördes, och detta var han alltjämt 1816, då förordningen
om tvångsvaccinering av barn kom till. Vidare utsågs han såsom varande
"en för anständighet, sedlighet och pålitlighet känd hemmansägare" till
"ordnings- och upplysningsman inom socknen för att fästa noga uppmärk-
samhet å fylleribrott och förbrytare till laga arm befordra". Vart åttonde
år var han dessutom ålderman, eftersom byalaget bestod av åtta hemmans-
ägare, som i tur och ordning voro åldermän. Ingen fick utan bärande skäl
undandraga sig denna syssla, som kunde vara nog så betungande, då
åldermannen skulle sörja för de fattiga, mottaga och härbärgera tiggare
och rackaren samt handha byns tjur och orne.
Under de närmast följande åren växte familjen stadigt. Den 9 maj 1799
föddes Ingar. Hennes liv blev dock icke långt; redan den 29 juni på
Petri och Pauli dag gick hon bort. Hennes namn fick istället nästa flicka,
som föddes den 22 maj 1800. Två år senare, den 29 december föddes Ola,
som på nyårsdagen 1803 döptes i Viby kyrka. Han bars av hustrun Anna
Nils Bengts uti Rinkaby och faddrar voro åbon Pehr Ohlsson och åbon
Nils Bengtsson samt hustrun Anna Sven Akas. Efter Ola föddes två
flickor, Karna den 13 april 1805 och Elna den 12 augusti 1812.
Gården födde väl den stora familjen. Skördarna blevo bättre och bättre,
beroende på att J eppa Pehrsson låtit dika vissa tegar, där vårvattnet annars
gärna dröjde sig kvar. Jeppa Pehrsson mindes, att hans far berättat, att
storskiftet antal för varje åbo. Men fadern hade' också sagt - det drog J eppa sig
till minnes - att förordningen om detta skifte icke mottagits så synner-
ligen väl av allmogen. Man stannade hellre vid det gamla och beprövade.
Den 31 mars 1803 utkom nu en av Gustav IV Adolf undertecknad {ör-
ordning om enskiftets införande i Skåne. Vad som gav kraft åt förord-
ningen, var den bestämmelsen, att "när en besuten hemmansägare yrkade
det, skulle i trots af andres motstånd, denne ega vitsord, och förrättningen
sättas i verkställighet". Vidare bestämdes det, att de, som finge odlad jord,
skulle till dem, som erhöllo ouppodlad mark, under vissa år erlägga
odlingshjälp. Det var inte så lätt att genomföra detta och det gick ej
heller utan stridigheter. Redan något år därefter påbörjades skiftesförrätt-
ningen i Viby. Lantmätaren mätte och kartlade, godemännen taxerade och
byamännen följde med och sågo noga på och samlades sedan på kvällen och
diskuterade mätningarna. Det var en omvälvningens tid och förändringen
blev utsatt för många bittra omdömen. De klarsyntaste insågo fördelarna,
men man förstod också, vad man gick miste om, när den nära samhörig-
heten försvann.
1809 års krig kastade sin skugga också över det fredliga Viby. När
ryssarna började bränna och härja även på de svenska kusterna, kom-
menderades rusthållarna i Viby att sända ut sina ryttare och nummer-
genomfördes under hans tid. Man ville söka minska åkrarnas hästar,
som beordrades till Ratan och Sävar, där man befarade att ryssarna skulle
försöka landstiga. Så blev också fallet, men ryssarnas land-
stigningsförsök misslyckades. Detta spordes också i Viby, där man var
fullt överens om, att detta var de duktiga ryttarnas förtjänst. I övrigt
debatterades stridens växlingar och man erfor med förtrytelse arvfiendens
framgångar. Förräderiet på Sveaborg kändes som ett dolkstyng. Så ingick
hösten, den förfärliga hösten, då Finland gick förlorat och sorgen och be-

När Jeppa Pehrsson fyllt femtiotvå år, började han tänka på att över-
lämna gården och draga sig tillbaka på undantag. Liksom sin farfar gick
han ofta på kvällarna en tur runt gården med tanke på att bestämma,
var det undantag skulle byggas, som ej behövts för hans farfar eller far.
En kväll tyckte han sig ha funnit platsen och så gick han in i stugan
och hämtade Marna Nilsdotter och tillsammans ställde de stegen till den
plats en liten bit från gården, som }eppa Pehrsson tänkt sig. Och Marna
Nilsdotter var ense med honom: just här skulle hon vilja bo den gång,
hon skulle överlämna sysslorna i rusthållaregården i andra händer. Så bör-
jade undantagsgården byggas och blev också färdig: Men Jeppa Pehrsson
dröjde med att överlämna gården. Det hade ju legat närmast till hands,
att äldste sonen Pehr blivit arvtagaren, men denne hade aldrig varit för-
äldrarna till någon verklig glädje. Redan tidigt hade han visat mindre
goda anlag, om honom finnes en anteckning i kyrkoboken, som säger:
"han supade, kunde ej få hemmanet". Själv insåg han också, att han inte
var den, som borde föra fädernas arv vidare. 1822 flyttade han till Karls-
hamn, där han blev murare. 1832 återkom han till Viby, där han tre år
senare avled.
Näst äldste sonen Nils var en skötsam och dugande yngling, som
Jeppa Pehrsson med förtroende skulle ha kunnat lämna gården åt. Ar
1818 hade Nils emellertid gift sig med Ingar Fajersdotter från Rinkaby
och erhållit svärfaderns, den förmögne bonden Fajer Mattson, gård i Rin-
kaby, där han blivit rusthållare.
Eftersom de två äldsta sönerna icke kunde komma ifråga, återstod
endast den yngste, Ola. Hur det var, stod nog av alla barnen Ola faderns
hjärta närmast. Så blev det också så, att Ola efter sitt giftermål med Elna
Trulsdotter fick övertaga gården med hälften av ägorna. Den 22 december
1823 erhöll han fasta å 3/16 mantal n:r 6 Viby (Viby 62). Den andra
hälften av ägorna överlät Jeppa Pehrsson till sin dotter Ingar i samband
med hennes giftermål med den förmögne bonden och mjölnaren Ake
Akesson. Denna del benämndes sedermera 3/16 mantal Viby n:r 6 (Viby
63). Redan den 20 april 1790 hade Jeppa Pehrsson erhållit Kungl. Kammar-
kollegiets skattebrev å 3/8 mantal Viby n:r 6.
Jeppa Pehrsson, som alltjämt var rask och vid god hälsa, hade nog
ibland svårt att låta bli att bistå sin son med gårdens skötsel. Men han
var en klok och vidsynt man, som tänkte tillbaka på sin egen ungdom,
hurusom han, när han var yngre än vad Ola nu var, själv fått taga ansvaret
i egna händer och han visste också, att man hellre utför sina egna ideer
och tankar än andras. Också gick allt Ola väl i händer; J eppa Pehrsson
behövde inga bekymmer göra sig för den saken.
Sju år hade gått sedan Jeppa Pehrsson lämnat gården ifrån sig, då
Marna Nilsdotter den 8 april 1830 gick bort. Det blev tomt efter henne,
en tomhet, som inte ens barnbarnen förmådde fylla. I sexton år skulle
Jeppa Pehrsson överleva henne, sexton år i minnenas värld. Den 18 mars
1846 gick han ur tiden, 79 år gammal. Vid sidan om hustrun jordades
han på Viby gamla kyrkogård, i den hembygdens jord, som han älskat.

Jeppa Marna Nilsdotter 27 Nov 1791Rinkaby, Skåne län, Sverige. Marna (dotter till Kyrkovärd Nils Mårtensson och Anna Brodersdotter) 13 Maj 1768 Rinkaby, Skåne län, Sverige; 08 Apr 1830Viby nr 6, Viby, Kristianstad, Skåne län,Sverige. [Familjeöversikt] []

Anna Sven Åkesson 1791. Sven 06 Nov 1765 Viby, Kristianstad, Skåne län,Sverige; 15 Mar 1812Viby, Kristianstad, Skåne län,Sverige. [Familjeöversikt] []

Familj/Make/Maka: Mattis Olsson. Mattis 1750; 18 Aug 1783Legeved, Rinkaby, Skåne län , Sverige. [Familjeöversikt] []

Ingar Mattis Mårtensson 19 Nov 1780. Mattis 03 Aug 1757; 11 Sep 1827. [Familjeöversikt] []

Familj/Make/Maka: Pernilla Svensdotter. Pernilla 26 Okt 1746 Vanneberga 2, Vanneberga,Skåne län,Sverige; 13 Jun 1833Vanneberga 2, Vanneberga,Skåne län,Sverige. [Familjeöversikt] []

Familj/Make/Maka: Bonne Ingemarsson. Bonne 1745; 11 Feb 1825. [Familjeöversikt] []

Familj/Make/Maka: Karna Svensdotter. Karna 16 Aug 1750 Vanneberga 2, Vanneberga,Skåne län,Sverige; 06 Maj 1810Vanneberga 13, Vanneberga,Skåne län,Sverige. [Familjeöversikt] []

Familj/Make/Maka: Nils Jönsson. Nils 20 Jan 1745 Ullstorp nr 6, Önnestad, Kristianstads län, Sverige; 10 Feb 1821Ullstorp nr 6, Önnestad, Kristianstads län, Sverige. [Familjeöversikt] []

Hanna Sven Bengtsson 09 Okt 1796. Sven 24 Aug 1755 Fjälkestad, Skåne län, Sverige; 18 Apr 1831Håslöf,Gustaf Adolf,Viby Kristianstads län,Sverige. [Familjeöversikt] []

Noteringar:

Hemmansklyvning - Kronogården har blivet "skatteköpt"
Nils Andersson från Horna gifter sig med Svendborg Hansdotter
Hans Olssons dotter Svendborg gifte sig med Nils Andersson från Horna som flyttade till Håslöv 1785. Gården ingick i indelningsverket som skattehäst-hemman i utbyte mot befrielse från grundskatt till kronan.
Nils får under sin tid som bonde uppleva skiftande skördar på sina åkrar. Reformen från 1757 om storskifte har ej givet något resultat, Tegskifteskartan över Håslöv tillkom redan under 1765. Det dröjer till 1799 innan kartan kommer till användning för sitt verkliga ändamål.
Hos Nils Anderssons föds fem barn, tre flickor och två pojkar. Fyra barn avlider i tidig ålder av olika orsaker. Mässling och koppor var vanliga dödsorsaker. Ensamt barn i gården överlever dottern Hanna.
(Hans Månsson Viby)

Svendborg Skattehemmansåbon Nils Andersson 09 Aug 1793. Nils 13 Aug 1762 Horna; 05 Aug 1824Håslöv nr 16, Viby,Kristianstad,Skåne län,Sverige. [Familjeöversikt] []

Anna Sven Tufvesson 26 Dec 1786Viby, Kristianstad, Skåne län,Sverige. Sven 25 Mar 1758 Håslöv; 16 Maj 1822Håslöv. [Familjeöversikt] []

Familj/Make/Maka: Okänd. [Familjeöversikt] []

Familj/Make/Maka: Okänd. [Familjeöversikt] []

Familj/Make/Maka: Kjersti Assarsdotter. Kjersti 05 Jan 1769 Ignaberga, Skåne län, Sverige; 03 Sep 1814Bjära, Vinslöv, Skåne län, Sverige. [Familjeöversikt] []

Noteringar:

Michael Svensson anknyter till tabell 391 i boken Bjärasläkten 1 av Åke Wiberg

Familj/Make/Maka: Bolla Svensdotter. Bolla 22 Aug 1768 Vinslöv, Skåne län,Sverige; 28 Apr 1845Bjära, Vinslöv, Skåne län, Sverige. [Familjeöversikt] []

Familj/Make/Maka: Anna Johansdotter. Anna 1777 Vinslöv, Kristianstads län, Sverige. [Familjeöversikt] []

Familj/Make/Maka: Christina Nilsdotter. Christina 1776 Visseltofta, Kristianstads län, Sverige. [Familjeöversikt] []

Jeppa Anna Johnsdotter 1825Nävlinge, Kristianstads län, Sverige. Anna 1786 Linneryd, Kronobergs län, Sverige; 1827Nävlinge, Kristianstads län, Sverige. [Familjeöversikt] []

Jeppa 1828Nävlinge, Kristianstads län, Sverige. [Familjeöversikt] []

Noteringar:

Rusthållare

Ola Magdalena Pålsdotter 21 Nov 1792Billinge, Malmöhus län, Sverige. Magdalena (dotter till Påhl Larsson och Kjerstina Pehrsdotter) 22 Jun 1770 Bögerup, Billinge, Malmöhus län, Sverige; 21 Jun 1838Öslöv nr 14, Bosarp, Malmöhus län, Sverige. [Familjeöversikt] []

Familj/Make/Maka: Okänd. [Familjeöversikt] []

Familj/Make/Maka: Karna Pålsson. Karna 05 Nov 1771 Kärrstorp, Bosarp, Malmöhus län, Sverige. [Familjeöversikt] []

Familj/Make/Maka: Marna Månsdotter. Marna Billinge, Malmöhus län, Sverige. [Familjeöversikt] []

Pehr Dorothea Truedsdotter 15 Jun 1805. [Familjeöversikt] []

Noteringar:

Bodde större delen av sitt liv i Köpenhamn, där han idkade en lönande värdshusrörelse. Plundrad och fattig kom han sedermera över till Sverige och vistades hos farfar till sin död. I ringa grad sinnessvag kan man förstå enär han ej kunnat tillvarataga och behålla sin förmögenhet eller sitt förvärvade gods utan blev offer för (??) och bedragare som plundrade honom. Han såg Engelsmännens bombardemang av Köpenhamn 1807, då en bomb kom susande och slog in fönsterrutan mellan honom och en tjänarinna som stodo vid fönstret dock utan att dö. Dog ogift, men hade en flicka med Johannes Appelmans i Öslövs dotter Elna f. 18 dec. 177

Familj/Make/Maka: Elna Johannesdotter. Elna 18 Dec 1774 Öslöv, Bosarp, Malmöhus län, Sverige. [Familjeöversikt] []

Pernilla Anders Gunnesson 27 Nov 1803Ska°ne, Vinslo¨v. Anders Dec 1774 Stoby, Kvistala°nga, Skåne län, Sverige; 29 Okt 1855Stoby, Kvistala°nga, Skåne län, Sverige. [Familjeöversikt] []